Veckans lista

Citat- 
"starkare tillsammans" 

Bästa- 
Haha! Får man säga Tessans 24-live?! Jösses! 
Men det var så kul!!! 
Annars får jag säga fusktaco och ansiktsvård med Hanna. 

Sämsta- 
Att veckan gick så snabbt att jag inte ens hann tänka!? Jag hann inte med något könns det som! 

Läskigaste- 
Huvudvärken i helgen. Är det hortons eller?! Eller polymer? Eller är det en förkylning på g? Hur som helst är det inget kul alls när det känns som ögat ska ploppa ut. 

Mysigaste- 
Telefonsamtalen med syster! 
Älskar att höra hennes röst! Även om jag ofta ringer när de äter av någon märklig anledning. 
Men min syster är bland det mysigaste som finns! 

Mående- 
Helt ok. Varit vansinnigt trött titt som tätt men helt ok. 

Boost- 
När folk ringer och säger ja till roliga events! We rock!! 

Gillade bild- 

(null)


Godaste-
Alla smoothie bowls? Eller fusktacon? 

Klädesplagg- 
Tightsen som är som byxor! Sköna, men ser ändå klätt ut! 

Och så nästa vecka! 
Måndagens planer- 
Ska försöka fixa ett hjul till veckans event. Nu slår det mig mest- hur ska vi kunna frakta cykeln?! 
Ja, det blir spännande!!



Helt vanlig tisdag

Jag gick till läkaren idag. Hon sjukskrev mig 25 % en månad framåt i tiden. 
Det känns bra. 
Men skrämmande. 
Går man för fort fram? Är kroppen hel? 
Men hur ska man veta om man inte provar? 

Annars var det en helt vanlig tisdag. Tacotisdag. 
Jobbade, sov en timme, hämtade en kollega. 
Chillade. La ansiktsmask och snackade. 
Åt som sagt taco och drack cider. 

Hade nerfkrig. Skrattade 
Chillade mer och bara var. 

Elias somnade för sent och jag med. 

En helt vanlig tisdag! 

Valdag

Oj oj! 
Vilken spännande dag! 

Det är valdag! 
Jag brukar säga att någon kanske ska ta ifrån mig min rösträtt för jag är så dåligt insatt. 
Men! 
Detta har ändrats i år! 

Jag har aldrig varit mer intresserad, mer påläst, mer engagerad än i detta val. 
Jag är ingen politisk expert, nej nej, det ska jag inte påstå. Men jag har förstått allvaret. 

Jag tänker inte låta alla andra välja åt mig. Jag har alltid röstat, varje gång, men jag har nog röstat på vad andra tyckt och tänkt. Sett en fråga och gått på den. 
Inte på helheten, inte på hur rösten påverkar hela Sverige. Inte vara mig. 

Detta år känns viktigare än alla andra år i hop jag har röstat. Det känns viktigt för mig som kvinna. För mig i min yrkesroll. 

Jag är på riktigt nervös. På riktigt orolig för vad som kommer hända. 
För första gången vill jag stå på barrikaderna och ropa! För jämställdhet! Mot rasism! 

Det är sanslöst hela detta val. Det är så sjukt. 
Det är för mycket. Det är... obeskrivligt... 

Glöm inte att rösta idag ni som inte har gjort det! 

@jonas.gardell


Va? Sa någon fredag?

Vad veckan rullat på! 
Först var det ledarforum i två dagar, sen möte och jakt på stan med fina kollegan. 
Och så nu är det torsdagskväll och i morgon är det fredag! 
Fredag?! 
Hur gick det till? Är det någon som luras?! 

Jag har haft en både toppenvecka och en skitvecka än så längre. Hoppas att få avsluta dem på topp! 

Jag var tillbaka hos tandläkaren. Eller tandhygienisten då. Och det såg bra ut! 
Har aldrig, jag menar verkligen a l d r i g hänt förut! 

Jag fick möta fina kollegor som muntrade upp mig måndag tisdag. Alltid härligt! 

Jag har lyckats träna lite varje kväll, även om det inte är mycket. 
Jag har även duschat kallt, sk cold shower varje morgon sen i måndags. 
Jag har inte glömt att ta b12 på hela veckan och jag har även kommit i gång med kalcium på kvällarna. 

Men... jag har varit trött. Så trött så jag blir rädd för att köra. Jag vill sova hela tiden. Jag är så trött så jag blir yr i huvudet och inte kan fokusera riktigt ordentligt. 
Jag går och lägger mig tidigt. Faktiskt. 
Men sen vaknar jag, typ kl. tre. Och kan inte riktigt somna om. 

Jag har inte haft möjlighet att eftermiddagsvila denna vecka, jag vet inte om det beror på det. 
Förut har jag ju hunnit sova en (ibland mer...) mitt på dagen. 
Lustigt att inte kunna sova på natten om man inte får sova på dagen bara... 
Men jag vet inte om det är därifrån tröttheten kommer?! 

I kväll ska jag visserligen vara vaken lite löngre än vanligt, för det finns en chans att jag faktiskt hinner säga god natt till maken då. 

Så kanske jag går hem tidigt från jobbet i morgon så jag får sova lite på dagen.  
Kanske lika bra. 
Det är ju trots allt fredag!! 

Försprång

Jag gick upp tidigt i morse. Riktigt tidigt. 
Och dagen blev bra. 

Jag har skrattat. Varit lite arg och besviken, men fått säga det. 
Allt känns bättre då. 

Jag har varit med människor jag tycker om. Positiva människor som ger mig energi och som är riktiga vänner. 
Jag har planerat in träff med en annan vän på fredag. 

Fantastiska människor! 
Blir man inte glad när man får hänga med glada människor? Som fyller en med positivitet! Livet blir enklare. Man ser inte dammtussarna i hörnen. Man struntar i om det regnar eller om solen skiner. 

Umgås man med fina människor fungerar livet och man känner sig stark. 
Jag gillar den känslan. Att även när jag pratar om att jag gråter med dessa människor, så känner jag med stark!! 
Som att det svaga blir starkt. 

Vi är starka tillsammans! 

Eller blev dagen bra för att jag gick upp tidigt?! 
Att jag hade försprång idag!? 

(null)


Nu börjar allvaret

Sommaren är slut. 
Semestern över över. 
Slapptiden är förbi. 

Nu börjar allvaret. 
Oxveckorna startar. 

Rom och 50-årsfesten var slutsignalen på något sätt. 
Nu är det jobb, träning och rostfärgade kläder som gäller. 

Känns som en nystart. 

Lite härligt faktiskt. 

(null)


Besatt av framgång

(null)


Så här är det. Jag kan lätt bli besatt. 
Av smink, en viss klädstil, hudvård, filmer, mat, nyheter, serier osv. 
Jag blir en del av serien. Jag smörjer in ansiktet så det glänser. 
Jag åker till tio butiker för att hitta just den där nyheten. 

Under lång tid har jag varit mer eller mindre besatt av att läsa om framgång. Och om talare. 
Om hur man blir sitt perfekta jag helt enkelt. 
Eller det är väl kanske inte så enkelt. 

Därför nördar jag ner mig i böcker. 

Just nu är det Framgångsboken av Alexander Pärleros. 

Det är inte ofta jag känner mig så inspirerad!! 

(null)


Så jag pratade och pratade om det och fick då bilden av syster att hon lagt ner den i kundkorgen. 
Yeah! 


(null)

Och eftersom jag "bara" lyssnat på den så köpte jag den idag! 


Sist jag var besatt var det av Elaine Eksvärd och jag drar fortfarande fram hennes böcker då och då och tittar på något som jag funderar över eller bara vill läsa igen. 

Fasen, framgång alltså. 
Alla vill väl ha framgång?! 

Sen behöver inte det vara att tjäna en miljard kronor och bo på Bahamas. 
Men framgång så man mår bra? Det vill väl alla? 

Nu ska jag skriva min framgångssaga. Och den ska bara handla om mig. Och hur bra jag ska må. 

Tack och hej! 


Onsdagen

Veckan har rullat på och vi är redan i mitten i den. 

För en vecka sen var vi i Rom. 
Känns som det det var en evighet sen, och ändå känns det som i går. 
Märkligt. 

Hur kommer det kännas nästa vecka? 
Rusar alltid tiden? 

Idag är det välkomstfest på skolan. Försäkringskassan har ringt. 
Jag blir alltid nervös när de ringer. Och nu svarar de inte. 
Får ont i magen. 

Då står tiden still. När man funderar på vad de vill. 

Hoppas festen blir bra. Att tiden går lagom fort och att det blir en bra start på skolan. 

(null)


Att lägga pengar på medicin


(null)

Kan ni somna på dagen och vakna, fast ni inte kan röra er? 
Det är väl egentligen inte ett okänt fenomen men ändå pratas det aldrig om det. 

Det drabbar mig titt som tätt och jag blir alltid lika rädd. 

Tillståndet kallad sömnparalys och handlar om att hjärnasmotorikdel fortfarande sover och man då upplever som en förlamning i kroppen. 

Grejen är att det sitter kvar ett tag med, i alla fall för mig. 
När jag väl kommit upp och skakat lite på kroppen så är obehagskänslan kvar. Lite som ångest. Det trycker i bröstet och huvudet är segt. 

Och även om jag vet att det är helt ofarligt så blir jag lite nervös, rädd. 
Det står ju för något. 
Utmattning, stress och sömnproblem. 

Kroppen säger att lugna ner, skriker efter återhämtning. Kroppen är bra finurlig ibland. Men väldigt läskig med. 

 

En äkta Norrköpingsbo

Precis nu håller Augustifesten på för fulla muggar. 
Staden vaknar upp och folk drar sig ut på gatorna. 
Det luktar munkar och sockervadd. Barnen kastar små smällare och en eller två ensamma ballonger flyger i väg mothimmelen. 

Det stånkas och bökas. Människor svettas och tålamodet tryter hos en hel del. 

Men det är inte som det brukar. 

Nej, och fy bubblan för det! 
Så säger en äkta Norrköpingsbo. 
Varför ändra på något? Det spelar ingen roll om det faktiskt bli det det bättre. 

Det ska vara som det alltid har varit 


Folk här i stan är arga på att de har flyttat marknaden. Vansinnigt arga ska tilläggas. 
Och inga fyrverkerier! 

Hur kan man göra så?!  

Att det är dåligt för miljön, att djur blir rädda, att vissa människor blir rädda?!? Nej! 

Det ska vara som det alltid har varit

Ibland undrar jag vad jag gör här. 

Jag älskar när jag känner en ny doft av mat. Känner smakerna från ett kök jag aldrig provat. 
Går nya gator och upptäcker nya saker. 
Provar nya godsaker och hittar små prylar jag inte visste fanns. 
Jag gillar att släppa upp alla ballonger i luften. 

O ack, Norrköping. Hur ska framtiden bli? 

(null)

(null)


När det inte blir som man tänkt sig

(null)

God morgon?! 

(null)

Vilken glass? 

(null)

Blir man verkligen pigg av cola? 

(null)

Svårfångat hundface

Sömnproblem

Klockan är närmare tio. 
Elias sover inte. 

Ett barn i hans ålder bör sova mellan 10-11 timmar. 

Han ska gå upp klockan halv sju i morgon. 
Det blir alltså långt ifrån 11 timmar. Eller långt och långt, men jo, det blir det. 

Han var så trött i morse när vi kom till frita att han inte ville släppa mig. Sprang efter mig till bilen och höll krampaktigt kvar och tårarna forsade ner för kinderna så mina vita skjorta blev alldeles genomskinlig. 

Han saknar morfar. Många gånger säger han det för att få sin vilja igenom. Det är vi väl medvetna om. Men när tårarna rinner och rinner. Inget kan trösta honom. 
När han säger; "varför får jag aldrig träffa honom igen?"  och titar rakt ut genom alla tårar, ja, då är det inte för att han vill ha sin vilja igenom. Då är det något annat. Sorg. Ren och skär sorg. Hemsk sorg. 
En sorg jag med har. En sorg som aldrig tar slut. 

Vad gör man när han inte kan sova för att tårarna rinner? Vad gör man när han inte kan sova för att sorgen är för stor? 
När kontaktar man någon som har får prata med? Är det dags? Är det för sent? 

Han kräver inte att jag ska sova med honom. Det förstår han att det inte kommer hända. Inte i dag i alla fall. 
Han bara är så ofantligt ledsen. 

Så nu kan inte jag heller sova. Det är för mycket sorg. Sorg för min pappa, sorg för morfar, sorg för att jag inte kan trösta Elias. 

Livet är hemskt sa Elias i morse. 
Ja, det är det. Ibland är det väldigt hemskt. 

Och kan man då inte ens sova, då är det riktigt hemskt. 

(null)

(glassen som slängdes två minuter senare, för att det var för få hallonkärnor i) 

Netflix och matcha

De som känner mig vet att jag snöar in på saker. 
Det kan vara mat, butiker, drickor, make up, hudvård, serier... 
Ja, jag kan bli besatt, skulle andra tycka. 
Och ibland är jag beredd att hålla med, som när jag tittar för mycket på en serie och sen inte kan skilja vad som är verkliga livet eller vad som är serien. 
När jag berättar saker från serier som att det hade hänt. 
Japp, det har hänt. 

Det är samma sak med mina drömmar titt som tätt. Jag drömmer så pass verkligt så jag tror det är sant. 
Det var bara häromdagen som jag letade efter ett par byxor ute på stan och inte fattade vart jag sett dom. Tills jag kom på att jag drömt det. 
Det var hemskt. Byxorna var faktiskt jättefina och väldigt sköna. 

Veckans insnöning är: 
* matchalatte. Med is. Mycket gott. Och svalkande. 
* orange is the new black. Nya avsnitt. Ny dramatik. Nya personer. 
* ögonbryn. Kan måla bryn i timmar. Nej, ok. Inte timmar, men nästan. Är aldrig nöjd. 
* syror. Att lägga syror på huden. Varför. Har. Jag. Inte. Upptäckt. Det. Tidigare. 
Jag älskar syror!! Det har gått så pass långt så jag har de på benen med jämna mellanrum. 
* glas skin. egentligen är det lite samma sak som syror. För av syror kan man kanske, eventuellt, möjligtvis, få glas skin. Jag googlar. Jag smörjer. Med tretton produkter, varje morgon, varje kväll. Bland annat syror. 

Så... 
Maken jobbar kväll i veckan. 
Vilket innebär att jag sitter i soffan, med en sheetmask, drickandes matcha och kollar på oitnb och romantiserar fängelse lite väl mycket. 

Matcha


Fredagstankar första veckan

(null)

(null)

Tänk att det gått en vecka. 
Jag har börjat jobba. Det känns som veckan gått fort, fast ändå så långsamt. 
Tiden alltså.

Jag har funderat mycket i veckan. Väldigt mycket. Mer än jag tänkt mig. 
Tankarna går runt runt i skallen. 
Stannar kvar lite för länge i huvudet. Sätter sig i kroppen och kliar på huden. 
Tankarna blir osammanhängande och de tar kraft. Ligger på soffan och tittar upp i taket och funderar vad jag tänkte på. 

Försöker bryta tankarna. Mönstret. Försöker fokusera på något annat. 
Men det kliar fortfarande på kroppen. 



Torsdagsnöjen

Grabbarna ska i väg till golfklubben. 
Jag ska flämta i soffan och dricka matchalatte. Kall alltså! Iskall! 

Blir man taskig i kistan av för mycket matcha?! Och maca? Och acai? 
Om man äter lite av allt, blir det för mycket av det goda då? Tillsammans alltså?! 

Såna där superpulver kan ju ge vissa biverkningar... 

Jag måste ju bli lite nyttigare. Det har liksom ballat ur lite väl mycket. 
Nej nej, jag kommer fortfarande äta hejdlöst mycket chips om man jämfört med vanliga människor. Med all säkerhet!! 
Men jag kanske kan börja äta lite annat än chips. Så det blir balans! 

Så när grabbarna är borta och jag flämtar i soffan kommer jag säkert äta chips. 
Undra just hur matchalatte och chips funkar i hop? 
Uppdatering kommer! 

(null)


Jag åt även mat idag. Varm. 
Pasta med zucchini, ruccola och pinjenötter! 
Lite lagom nyttigt, lite lagom varmt. 
Lite lagom som hela jag! 

Börja jobba

Så var semestern slut. 
Och jag ska börja jobba. Jag kommer börja halvtid och vara sjukskriven resten till att börja med. 

Det är så mycket tankar som kommer så här på söndagen angående att börja jobba. 
En skräckblandad förtjusning kan man säga. 

Jag vill jobba. Jag vill verkligen jobba. 
Men när man har varit hemma ett tag för att vila upp sig blir det.. märkligt?! svårt?! att komma tillbaka. 
Jag har ju inte varit hemma så länge, men i alla fall. 

Det känns lite som att man får börja om. 
Men frågan är då hur? 

Och vad har förändrats? Hos sig själv, hos de andra, i familjen, vänner, bekanta? 
Vad ska förändras? 
Vad vill man ska förändras? 

(null)


Dagarna som går

Det är för varmt. Vi håller oss inne så varmt är det. 
Jag har försökt att bygga en egen form av ac. Jösses kan jag bara säga!! 
Tycker att det blev lite lite svalare i vardagsrummet, men fick inte alls samma känsla i sovrummet. Så jag vet inte. 
Jag är mest rädd för att vattnet och isen ska komma in i motorn och allt ska börja brinna!! 

(null)



Lata dagar

Det är nästintill lite mulet idag. 
Termometern visar 29 grader. 

Elias har tre stickor i fötterna som bara mormor får ta bort. 
Hon vill åka till Dollarstore och handla. 

Vi börjar dagen med kaffe och fotbad och jag tar på mig bikini om vi stannar vid en sjö på vägen hem. 

Värmen gör att allt går i slowmotion. 

(null)


Sova ett sommarlov

(null)

(null)

Elias har vänt på dygnet. 
Är det så det ska vara att ha sommarlov? 

Det är lite så att ha semester. 

I vilket fall som helst så är det lite skönt. Kvällarna är lugna, ljumna och sköna. 
Det är stilla och behagligt. 

Man pratar och skrattar.

Och jag tänker att det är nu han börjar minnas. På riktigt. 
Han kommer minnas detta. Hur han fick vara uppe lite längre. Hur vi stannade och badade, han och jag. Hur han lekte med sysslingen och åt melon. 
Han kommer minnas hur han och pappa fiskade och att vi gick på museum. Att vi golfade ibland och åkte till Stockholm. 
Han kommer minnas sommaren. 

Precis som jag. 

Förstå

Förr i tiden, när jag var ung, förstod jag skämt, ironi och sarkasm. 
Jag var nog ganska sarkastisk och ironisk själv med. 

Jag kanske inte tog orden så ordagrannt och jag kanske inte brydde mig så mycket vad folk tyckte och tänkte. Om mig, eller om något annat. 

Det kanske är så att vara ung? 

Och nu är man gammal och grå. En riktig torrboll som mamma hade sagt. Som inte fattar nåt. 

Jag förstår inte längre. 
Om folk säger en sak och sen menar något annat, hur ska jag veta?! Eller säger de sanningen? 
Jag tar allt på stort stort allvar. För stort allvar. Och mig själv på alldeles för stort allvar!! 
Jag försöker läsa mellan rader som inte finns. Jag överanalyserar allt. Då menar jag allt. 
Jag själv kan inte skämta längre. 

Ungdomar, tänk på detta. En dag blir ni gamla och grå, riktiga torrbollar, som inte förstår något alls. Så skratta och skämta medan ni kan! Passa på, för man vet inte när det helt plösligt inte finns kvar. 
Den där fruktansvärt roliga ironiska, skämtsamma, sarkastisk personen. 
Och ni kommer sakna den.  

Tidigare inlägg