fruhagg.blogg.se

Det kändes som jag kunde varje sväng på vägarna. Att varje kurva var ett minne från förr. 

Stugor stod kvar, åkrarna låg långa. 

Här gick jag som barn. Här sprang jag genom gula rapsfält och pulsde genom snön. 

Här skrattade jag och lärde mig cykla. 

Vi kommer fram till kyrkogården och lägger kransen på graven. Kramar varandra. 

Och inser att det är för kallt. 

Här gick vi och tittade på gravarna. Här gick vi ibland i kyrkan och här samlade vi kraft och styrka. 

Vi satte oss i bilen och åkte hem. Började prata om mat. Pappa älskade mat. 

Funderade på vilken väg som var bäst hem. 

När vi kommer hem beställer vi klipptid. 

Äter godis i soffan. 

Skrattar. 

Här är livet nu. Livet som vi lever. Här skrattar vi och myser och glömmer för ett tag att livet tar slut. 

Vi går till frisören och jag pratar med en vän. Jag gråter i köket och lagar mat. Livet är här och nu. 

När vi äter säger Elias att morfar sitter bredvid. 

Dödsdagen. Det har gått två år. Livet går vidare. Även om jag aldrig kommer förstå, så måste vi äta. Måste klippa oss och skratta. 

Livet går vidare. Hur tufft det än är.