Befriad
Morgonrufs och sushi
Dagen började med att jag, återigen, bli inlarmad i huset. Som tur var hörde jag när maken satte på larmet, för att sedan snabbt vända tillbaka och slå av det.
Eller den billigare, 69, som inte är fy skam, men inte lika god!
Dagens ilandsproblem.
På väg
Det är nu officiellt.
Jag ska sluta på jobbet.
Jag är så glad, lättad. Jag har aldrig mått så bra. Tror jag.
Det har jag givetvis gjort. När jag träffade min man, när vi flyttade i hop. När vi fick vår son, när vi fick komma hem med honom och han mådde bättre än vi kunnat hoppas.
När jag och min man gifte oss. Då var jag så glad att jag grät inne på toaletten! Det var en underbar dag!!!
Men speciellt för detta är väl just den där lättnaden!!! Som bördan har släppt. Som jag kan andas igen. Börja vara den kvinnan som min man gifte sig med.
Börja vara Hanna. Inte den där som jämt jobbar. Som aldrig är hemma. Och när man är hemma så går det inte nå henne för tankarna är någon annanstans.
Det är så skönt!!!
Nu börjar resan framåt!!!
Börja om igen?
Hur många chanser får man i livet? Hur många gånger får man börja om?
Så är jag hungrig. Men inte sugen på något.
Jag har aldrig mått så bra, samtidigt som jag vill att m också ska må bra.
När ska han få chansen?
Skumt, ska börja skriva en bok.