fruhagg.blogg.se

det var faktiskt ganska länge sen jag la mig så tidigt.
och jag är faktiskt redo att sova. jag hat kollat färdigt instagram, bloggar, Twitter och annat skojigt.
jag har till och med spelat lite spel!!!

och klockan är bara halv elva.

men jag är trött som om den bort tolv. eller ännu senare.

idag är det i alla fall lite svalare. skönt!! nu kanske man kan få sova en hel natt utan att svettas ihjäl!!

en gång, på en utbildning jag deltog i, skulle vi göra en övning eller vad man nu ska kalla det, som förändrade mig.

alla deltagare hade träffats lite grann, en del mer än andra, på den första dagens skulle man skriva vad det första intrycket var av varandra.
alla skulle skriva om alla.

svårt. när man kanske träffat personen för första gången samma dag är det svårt. svårt att vara ärlig, men ännu svårare att veta vad man vågar skriva och inte.

när alla skrivit klart fick en efter en sätta sig i mitten av en ring medan alla andra gick fram, ställde sig öga mot öga och talade om vad de skrivit på lappen.
och så fick man lappen.

man kunde alltså inte fuska lite, och hitta på i efterhand. om man kom på något bättre, om personen i fråga reagerade på ett sådant sätt att man ville ta tillbaka allt man skrivit.

när jag då satt på stolen gick en efter en fram, mitt hjärta bultade såklart.

kall
hård

av säkert 75 % fick jag höra just dessa ord. av resten fick jag höra liknande ord. nästan.
det var en, EN! som kände mig lite mer sen tidigare som sa nått annat.
vad minns jag inte.

lätta upp den hårda fasaden sa kursledaren.

tack! sa jag.

fast det är nästan tio år sedan tänker jag på detta. dagligen.


var utbildningen bra? vad tror ni?

jag har alltid tyckt illa om bråk. jag gillar inte höga ljud, som när folk skriker.
jag hatar känslan av att vara osams.

har jag någon gång varit osams med någon? nja, ärligt talat.
nej, inte på riktigt. om jag tycker illa om någon håller jag mig i från den personen. och när jag gjort det ett tag, kan jag ibland nästan ha svårt att minnas vad jag tyckte illa om.

jag är förlåtande.

jag är snäll.

men när blev jag för snäll? för förlåtande? och eventuellt, kanske, möjligen, för överkänslig mot ord. att övertolka ord har blivit som en specialitet.
att fundera och fundera har blivit lika med Hanna.

var det när jag flyttade första gången till eget boende? eller var det för att första gången bli omtyckt?
var det på ett av mina jobb?

eller beror det bara på min rädsla?

och när blev det fel att vara snäll och förlåtande?
vem säger till mig att jag blir stampad på om jag knappt känner det själv? eller rättare sagt, jag bryr mig inte så mycket för jag förlåter dom som sparkat på mig.

när blev det fel att inte gilla bråk? måste alla bråka? och varför är det så viktigt att hela tiden vinna?

är jag feg? konflikträdd? är jag mesig? menlös?
är jag modig som kan vara snäll, eller är snällhet bara dumheter?
är jag stark som kan, och vågar, förlåta människor?

är snäll ens det rätta ordet? för i ärlighetens namn känner jag mig sällan sällan snäll själv.
med det menar jag inte att jag känner mig elak, mer... ödmjuk? nja, inte det heller.

jag känner mig bara som mig själv.

vaknar och tycker att solen skiner.
går upp och märker att det är mulet.

jag som planerade att få lite sol på min bleka kropp.

får måla naglarna istället.

ja, idag känns det som det är sommar på riktigt.

jag är ledig från jobbet och har varit hos grannen och badat.

jag går i badkläder och svettas lite lagom mycket.

livet är faktiskt bra. jättebra till och med.

jag skapade denna blogg som ett sista försök. jag gillar att blogga, att få skriva av sig lite om livets glädjeämnen och även om sorg.

jag har bloggar under massor av andra namn. och därför har jag väl aldrig fått så många läsare. (jag skyller på det i alla fall!)

en av de första bloggarna jag hade hette sparky. den var rolig. så blev det sparkyspark av någon anledning jag inte ens minns.

så tror jag att det blev hannalinde, eller beinghanna. eller i ordning tvärtom.

där finns berättelser kvar från graviditeten. som jag läser själv då och då.

så bytte jag till mama.se.

och så startade jag denna.

som ett sista försök.

men grejen är att hur mycket jag än gillar att skriva så vet jag inte vad jag ska skriva om.
när jag var gravid, när väntade vår älskade son, fanns det tusen saker i mitt huvud. tankar, frågor, funderingar.
och så fanns ju tiden. jag var sängliggande ganska mycket och jag var hemma.
det var lättare då.

nu tänker jag på andra saker, som kanske inte är så viktiga. och jag jobbar.

men jag ska kanske ändå försöka?!