fruhagg.blogg.se

Och nu gäller det att hänga med, för oktober går snabbt, november med, och så hoppsan så är det december! 

Jag funderar på om jag har ont i en tand. (igen) eller om det är bihålorna som spökar. 

Tycker att tandhygienisten borde sagt något om det hade varit ett sånt stort hål så det börjar göra ont... 

Jaja, vi får se vi får se! 

Känner mig lite smått förkyld faktiskt. Så det kan vara det istället. 

Men det känns som det är en förkylning som kommer gå över innan den börjar. Kör med någon spray och den brukar hjälpa, det är bara att man ska ta den i tid! 

Klockan är tio och om två timmar ska jag vara på möte. 

Men jag är klar och funderar på vad jag ska göra i två timmar?!? 

Eventuellt hör en kollega av sig och vi går ner på stan, det skulle inte vara fel! Dricka en juice kanske? 

Med ingefära, gurkmeja och svartpeppar! Kanske blir frisk innan mötet börjar. 

Haha, jag känner mig alltså egentligen inte sjuk! (men vill gärna skylla på förkylning istället för tandvärk!) 

Ja, oktober startar. Jag hänger. I soffan. 

Oktober. 

Höst. 

Så himla mysigt! 

"Är det inte för varmt så är det för kallt"

Jag vet inte om det fanns en spegel i förra hissen. 

Jo, det fanns nog en liten rackare. 

I vår nya hiss finns en stor. Fast inte helkropp. 

Men tillräckligt stor för att fota oss i. 

Vi premiäråkte igår. 

Och märkte att våningarna hade ändrats. 

Vi har alltid tryckt på plan 3, men nu skulle vi tydligen bara till 2. Skumt?! 

Tänk vad en ny hiss kan ställa till med. 

"starkare tillsammans" 

Det känns bra. 

Men skrämmande. 

Går man för fort fram? Är kroppen hel? 

Men hur ska man veta om man inte provar? 

Annars var det en helt vanlig tisdag. Tacotisdag. 

Jobbade, sov en timme, hämtade en kollega. 

Chillade. La ansiktsmask och snackade. 

Åt som sagt taco och drack cider. 

Hade nerfkrig. Skrattade 

Chillade mer och bara var. 

Elias somnade för sent och jag med. 

En helt vanlig tisdag! 

Vilken spännande dag! 

Det är valdag! 

Jag brukar säga att någon kanske ska ta ifrån mig min rösträtt för jag är så dåligt insatt. 

Men! 

Detta har ändrats i år! 

Jag har aldrig varit mer intresserad, mer påläst, mer engagerad än i detta val. 

Jag är ingen politisk expert, nej nej, det ska jag inte påstå. Men jag har förstått allvaret. 

Jag tänker inte låta alla andra välja åt mig. Jag har alltid röstat, varje gång, men jag har nog röstat på vad andra tyckt och tänkt. Sett en fråga och gått på den. 

Inte på helheten, inte på hur rösten påverkar hela Sverige. Inte vara mig. 

Detta år känns viktigare än alla andra år i hop jag har röstat. Det känns viktigt för mig som kvinna. För mig i min yrkesroll. 

Jag är på riktigt nervös. På riktigt orolig för vad som kommer hända. 

För första gången vill jag stå på barrikaderna och ropa! För jämställdhet! Mot rasism! 

Det är sanslöst hela detta val. Det är så sjukt. 

Det är för mycket. Det är... obeskrivligt... 

Glöm inte att rösta idag ni som inte har gjort det! 

Först var det ledarforum i två dagar, sen möte och jakt på stan med fina kollegan. 

Och så nu är det torsdagskväll och i morgon är det fredag! 

Fredag?! 

Hur gick det till? Är det någon som luras?! 

Jag har haft en både toppenvecka och en skitvecka än så längre. Hoppas att få avsluta dem på topp! 

Jag var tillbaka hos tandläkaren. Eller tandhygienisten då. Och det såg bra ut! 

Har aldrig, jag menar verkligen a l d r i g hänt förut! 

Jag fick möta fina kollegor som muntrade upp mig måndag tisdag. Alltid härligt! 

Jag har lyckats träna lite varje kväll, även om det inte är mycket. 

Jag har även duschat kallt, sk cold shower varje morgon sen i måndags. 

Jag har inte glömt att ta b12 på hela veckan och jag har även kommit i gång med kalcium på kvällarna. 

Men... jag har varit trött. Så trött så jag blir rädd för att köra. Jag vill sova hela tiden. Jag är så trött så jag blir yr i huvudet och inte kan fokusera riktigt ordentligt. 

Jag går och lägger mig tidigt. Faktiskt. 

Men sen vaknar jag, typ kl. tre. Och kan inte riktigt somna om. 

Jag har inte haft möjlighet att eftermiddagsvila denna vecka, jag vet inte om det beror på det. 

Förut har jag ju hunnit sova en (ibland mer...) mitt på dagen. 

Lustigt att inte kunna sova på natten om man inte får sova på dagen bara... 

Men jag vet inte om det är därifrån tröttheten kommer?! 

I kväll ska jag visserligen vara vaken lite löngre än vanligt, för det finns en chans att jag faktiskt hinner säga god natt till maken då. 

Så kanske jag går hem tidigt från jobbet i morgon så jag får sova lite på dagen.  

Kanske lika bra. 

Det är ju trots allt fredag!! 

Och dagen blev bra. 

Semestern över över. 

Slapptiden är förbi. 

Nu börjar allvaret. 

Oxveckorna startar. 

Rom och 50-årsfesten var slutsignalen på något sätt. 

Nu är det jobb, träning och rostfärgade kläder som gäller. 

Känns som en nystart. 

Lite härligt faktiskt. 

Så här är det. Jag kan lätt bli besatt. 

Av smink, en viss klädstil, hudvård, filmer, mat, nyheter, serier osv. 

Jag blir en del av serien. Jag smörjer in ansiktet så det glänser. 

Jag åker till tio butiker för att hitta just den där nyheten. 

Under lång tid har jag varit mer eller mindre besatt av att läsa om framgång. Och om talare. 

Om hur man blir sitt perfekta jag helt enkelt. 

Eller det är väl kanske inte så enkelt. 

Därför nördar jag ner mig i böcker. 

Just nu är det Framgångsboken av Alexander Pärleros. 

Och eftersom jag "bara" lyssnat på den så köpte jag den idag! 

Sist jag var besatt var det av Elaine Eksvärd och jag drar fortfarande fram hennes böcker då och då och tittar på något som jag funderar över eller bara vill läsa igen. 

Fasen, framgång alltså. 

Alla vill väl ha framgång?! 

Sen behöver inte det vara att tjäna en miljard kronor och bo på Bahamas. 

Men framgång så man mår bra? Det vill väl alla? 

Nu ska jag skriva min framgångssaga. Och den ska bara handla om mig. Och hur bra jag ska må. 

Tack och hej! 

För en vecka sen var vi i Rom. 

Känns som det det var en evighet sen, och ändå känns det som i går. 

Märkligt. 

Hur kommer det kännas nästa vecka? 

Rusar alltid tiden? 

Idag är det välkomstfest på skolan. Försäkringskassan har ringt. 

Jag blir alltid nervös när de ringer. Och nu svarar de inte. 

Får ont i magen. 

Då står tiden still. När man funderar på vad de vill. 

Hoppas festen blir bra. Att tiden går lagom fort och att det blir en bra start på skolan. 

Kan ni somna på dagen och vakna, fast ni inte kan röra er? 

Det är väl egentligen inte ett okänt fenomen men ändå pratas det aldrig om det. 

Det drabbar mig titt som tätt och jag blir alltid lika rädd. 

Tillståndet kallad sömnparalys och handlar om att hjärnasmotorikdel fortfarande sover och man då upplever som en förlamning i kroppen. 

Grejen är att det sitter kvar ett tag med, i alla fall för mig. 

När jag väl kommit upp och skakat lite på kroppen så är obehagskänslan kvar. Lite som ångest. Det trycker i bröstet och huvudet är segt. 

Och även om jag vet att det är helt ofarligt så blir jag lite nervös, rädd. 

Det står ju för något. 

Utmattning, stress och sömnproblem. 

Kroppen säger att lugna ner, skriker efter återhämtning. Kroppen är bra finurlig ibland. Men väldigt läskig med. 

 

Staden vaknar upp och folk drar sig ut på gatorna. 

Det luktar munkar och sockervadd. Barnen kastar små smällare och en eller två ensamma ballonger flyger i väg mothimmelen. 

Det stånkas och bökas. Människor svettas och tålamodet tryter hos en hel del. 

Men det är inte som det brukar. 

Nej, och fy bubblan för det! 

Så säger en äkta Norrköpingsbo. 

Varför ändra på något? Det spelar ingen roll om det faktiskt bli det det bättre. 

Det ska vara som det alltid har varit 

Folk här i stan är arga på att de har flyttat marknaden. Vansinnigt arga ska tilläggas. 

Och inga fyrverkerier! 

Hur kan man göra så?!  

Att det är dåligt för miljön, att djur blir rädda, att vissa människor blir rädda?!? Nej! 

Det ska vara som det alltid har varit

Ibland undrar jag vad jag gör här. 

Jag älskar när jag känner en ny doft av mat. Känner smakerna från ett kök jag aldrig provat. 

Går nya gator och upptäcker nya saker. 

Provar nya godsaker och hittar små prylar jag inte visste fanns. 

Jag gillar att släppa upp alla ballonger i luften. 

O ack, Norrköping. Hur ska framtiden bli? 

God morgon?! 

Vilken glass? 

Blir man verkligen pigg av cola? 

Svårfångat hundface

Elias sover inte. 

Ett barn i hans ålder bör sova mellan 10-11 timmar. 

Han ska gå upp klockan halv sju i morgon. 

Det blir alltså långt ifrån 11 timmar. Eller långt och långt, men jo, det blir det. 

Han var så trött i morse när vi kom till frita att han inte ville släppa mig. Sprang efter mig till bilen och höll krampaktigt kvar och tårarna forsade ner för kinderna så mina vita skjorta blev alldeles genomskinlig. 

Han saknar morfar. Många gånger säger han det för att få sin vilja igenom. Det är vi väl medvetna om. Men när tårarna rinner och rinner. Inget kan trösta honom. 

När han säger; "varför får jag aldrig träffa honom igen?"  och titar rakt ut genom alla tårar, ja, då är det inte för att han vill ha sin vilja igenom. Då är det något annat. Sorg. Ren och skär sorg. Hemsk sorg. 

En sorg jag med har. En sorg som aldrig tar slut. 

Vad gör man när han inte kan sova för att tårarna rinner? Vad gör man när han inte kan sova för att sorgen är för stor? 

När kontaktar man någon som har får prata med? Är det dags? Är det för sent? 

Han kräver inte att jag ska sova med honom. Det förstår han att det inte kommer hända. Inte i dag i alla fall. 

Han bara är så ofantligt ledsen. 

Så nu kan inte jag heller sova. Det är för mycket sorg. Sorg för min pappa, sorg för morfar, sorg för att jag inte kan trösta Elias. 

Livet är hemskt sa Elias i morse. 

Ja, det är det. Ibland är det väldigt hemskt. 

Och kan man då inte ens sova, då är det riktigt hemskt. 

(glassen som slängdes två minuter senare, för att det var för få hallonkärnor i) 

Det kan vara mat, butiker, drickor, make up, hudvård, serier... 

Ja, jag kan bli besatt, skulle andra tycka. 

Och ibland är jag beredd att hålla med, som när jag tittar för mycket på en serie och sen inte kan skilja vad som är verkliga livet eller vad som är serien. 

När jag berättar saker från serier som att det hade hänt. 

Japp, det har hänt. 

Det är samma sak med mina drömmar titt som tätt. Jag drömmer så pass verkligt så jag tror det är sant. 

Det var bara häromdagen som jag letade efter ett par byxor ute på stan och inte fattade vart jag sett dom. Tills jag kom på att jag drömt det. 

Det var hemskt. Byxorna var faktiskt jättefina och väldigt sköna. 

Veckans insnöning är: 

* matchalatte. Med is. Mycket gott. Och svalkande. 

* orange is the new black. Nya avsnitt. Ny dramatik. Nya personer. 

* ögonbryn. Kan måla bryn i timmar. Nej, ok. Inte timmar, men nästan. Är aldrig nöjd. 

* syror. Att lägga syror på huden. Varför. Har. Jag. Inte. Upptäckt. Det. Tidigare. 

Jag älskar syror!! Det har gått så pass långt så jag har de på benen med jämna mellanrum. 

* glas skin. egentligen är det lite samma sak som syror. För av syror kan man kanske, eventuellt, möjligtvis, få glas skin. Jag googlar. Jag smörjer. Med tretton produkter, varje morgon, varje kväll. Bland annat syror. 

Så... 

Maken jobbar kväll i veckan. 

Vilket innebär att jag sitter i soffan, med en sheetmask, drickandes matcha och kollar på oitnb och romantiserar fängelse lite väl mycket. 

Tänk att det gått en vecka. 

Jag har börjat jobba. Det känns som veckan gått fort, fast ändå så långsamt. 

Tiden alltså.

Jag har funderat mycket i veckan. Väldigt mycket. Mer än jag tänkt mig. 

Tankarna går runt runt i skallen. 

Stannar kvar lite för länge i huvudet. Sätter sig i kroppen och kliar på huden. 

Tankarna blir osammanhängande och de tar kraft. Ligger på soffan och tittar upp i taket och funderar vad jag tänkte på. 

Försöker bryta tankarna. Mönstret. Försöker fokusera på något annat. 

Men det kliar fortfarande på kroppen. 

Jag ska flämta i soffan och dricka matchalatte. Kall alltså! Iskall! 

Blir man taskig i kistan av för mycket matcha?! Och maca? Och acai? 

Om man äter lite av allt, blir det för mycket av det goda då? Tillsammans alltså?! 

Såna där superpulver kan ju ge vissa biverkningar... 

Jag måste ju bli lite nyttigare. Det har liksom ballat ur lite väl mycket. 

Nej nej, jag kommer fortfarande äta hejdlöst mycket chips om man jämfört med vanliga människor. Med all säkerhet!! 

Men jag kanske kan börja äta lite annat än chips. Så det blir balans! 

Så när grabbarna är borta och jag flämtar i soffan kommer jag säkert äta chips. 

Undra just hur matchalatte och chips funkar i hop? 

Uppdatering kommer! 

Jag åt även mat idag. Varm. 

Pasta med zucchini, ruccola och pinjenötter! 

Lite lagom nyttigt, lite lagom varmt. 

Lite lagom som hela jag! 

Och jag ska börja jobba. Jag kommer börja halvtid och vara sjukskriven resten till att börja med. 

Det är så mycket tankar som kommer så här på söndagen angående att börja jobba. 

En skräckblandad förtjusning kan man säga. 

Jag vill jobba. Jag vill verkligen jobba. 

Men när man har varit hemma ett tag för att vila upp sig blir det.. märkligt?! svårt?! att komma tillbaka. 

Jag har ju inte varit hemma så länge, men i alla fall. 

Det känns lite som att man får börja om. 

Men frågan är då hur? 

Och vad har förändrats? Hos sig själv, hos de andra, i familjen, vänner, bekanta? 

Vad ska förändras? 

Vad vill man ska förändras? 

Jag har försökt att bygga en egen form av ac. Jösses kan jag bara säga!! 

Tycker att det blev lite lite svalare i vardagsrummet, men fick inte alls samma känsla i sovrummet. Så jag vet inte. 

Jag är mest rädd för att vattnet och isen ska komma in i motorn och allt ska börja brinna!!