fruhagg.blogg.se

Det blir så friskt och härligt ute. Pollenet lägger sig en aning och det känns lättare att andas. 

Vet inte riktigt varför. 

Det tar kanske på krafterna att jobba heltid igen. 

Jaja, och sen har jag fått ont i bihålorna idag. Katastrofont. 

Men näsan rinner inte. 

Så jag gick för att köpa nässpray. Har tydligen köpt för mycket av den varan. 

Hen frågade om jag verkligen skulle ha kortison igen. Och undrade varför jag skulle köpa två olika varianter. 

Så jag kan ha en på dagen och en på kvällen svarade jag och hen tittade på mig och sa att hen absolut inte rekommenderar sån användning. Det är faktiskt meningen till korttidsanvändning... 

Ja, skit ner er. Jag använder nässpray för att ingen lyssnar på mig när jag vänder mig till vården. Jag har massor av gånger klagat över mina bihålor men ingen verkar fatta att det är ett problem. 

Och vad gör man då?! 

Jo, handlar nässpray och behandlar sig själv! 

Jag fick en Apple Watch och två tatueringar. 

Ett år har gått sen jag sist fyllde år. 

Jag fick mycket mer förra året, men just att jag lyckades samla in massor av pengar till ett gott ändamål ligger mig varmast om hjärtat. 

Om en person kan överleva cancern för mina pengar så gör jag gärna om det. Hundra gånger om! 

Ett år har gått sen jag firades. 

Ett år som har varit väldigt turbulent. Jag trodde att året skulle bli bra. Men det blev det inte. 

Jag blev sjukskriven. Mycket gjorde ont. För ont. Jag konstaterade att jag faktiskt var mer än mitt jobb. 

Jag tog mig tillbaka. 

Ett år går så fort. 

Jag är tillbaka. Tillbaka till familjen, till vänner. Och till jobbet. 

Jag tycker varje dag går bättre. Lättare. 

Jag är gladare. Lyckligare. Och även om livet är tufft ibland har jag lärt mig viktiga saker. 

Ett år äldre. 

Livet går fort. Och det går inte i repris. Ta vara på dagarna. 

Jag hoppas att nästa år blir ett bra år. Ett år där jag kan utvecklas, ett år kan jag bli ännu lyckligare. Mer framgångsrik. 

Snart har det gått ett år till. 

Och nya Apple tv! 

Grattis till mig själv! 

Jag får bara eländet kanske en gång i halvåret men det är inte bättre det. 

Eftersom det är så sällan så glömmer jag nästan hur det är. 

Och jag vet inte om det faktiskt är värre när det är sällan. 

Såklart, det är mens. 

Hatar den. 

Allt jag vill är att gråta. Konstant. Hela tiden. Jag blöder så mycket så jag får springa på toaletten hela tiden. Trosor och byxor blir blodiga. Jag är helt sjukt vansinnigt trött, så jag vill sova hela tiden då jag inte vill gråta. 

Jag tänker att jag inte är vatten värd och att jag faktiskt inte borde få finnas. Och absolut inte firas!! Att jag fyller år nästa vecka vill jag glömma!! 

Jag har såna smärtor så jag tror jag ska gå av. Det kommer i skov, och gör att jag vill skrika rakt ut. Vilket jag gör ibland. 

Jag har sökt för det. Och fått måttligt med hjälp. Det är ju mens. Man ska ha lite ont. Det ska vara lite jobbigt. 

Jag har sökt fler än en gång. Jag äter nu p-piller hela tiden för att bara få mens två gånger per år. Men två gånger av detta är två gånger för mycket. 

Och man ska ju inte prata om mens. 

Till trötthetshistorien. 

Sov dåligt i natt och sen var det full fart på jobbet. 

Tycker man slutar relativt tidigt, men kom inte hem innan klockan var tre? 

Eller? 

Vilade ett tag på soffan och funderar på om man ska ta sig i kragen och gå ut en stund. Bara en halvtimme? 

Det kanske är skönt?! 

"starkare tillsammans" 

Det känns bra. 

Men skrämmande. 

Går man för fort fram? Är kroppen hel? 

Men hur ska man veta om man inte provar? 

Annars var det en helt vanlig tisdag. Tacotisdag. 

Jobbade, sov en timme, hämtade en kollega. 

Chillade. La ansiktsmask och snackade. 

Åt som sagt taco och drack cider. 

Hade nerfkrig. Skrattade 

Chillade mer och bara var. 

Elias somnade för sent och jag med. 

En helt vanlig tisdag! 

Semestern över över. 

Slapptiden är förbi. 

Nu börjar allvaret. 

Oxveckorna startar. 

Rom och 50-årsfesten var slutsignalen på något sätt. 

Nu är det jobb, träning och rostfärgade kläder som gäller. 

Känns som en nystart. 

Lite härligt faktiskt. 

Så här är det. Jag kan lätt bli besatt. 

Av smink, en viss klädstil, hudvård, filmer, mat, nyheter, serier osv. 

Jag blir en del av serien. Jag smörjer in ansiktet så det glänser. 

Jag åker till tio butiker för att hitta just den där nyheten. 

Under lång tid har jag varit mer eller mindre besatt av att läsa om framgång. Och om talare. 

Om hur man blir sitt perfekta jag helt enkelt. 

Eller det är väl kanske inte så enkelt. 

Därför nördar jag ner mig i böcker. 

Just nu är det Framgångsboken av Alexander Pärleros. 

Och eftersom jag "bara" lyssnat på den så köpte jag den idag! 

Sist jag var besatt var det av Elaine Eksvärd och jag drar fortfarande fram hennes böcker då och då och tittar på något som jag funderar över eller bara vill läsa igen. 

Fasen, framgång alltså. 

Alla vill väl ha framgång?! 

Sen behöver inte det vara att tjäna en miljard kronor och bo på Bahamas. 

Men framgång så man mår bra? Det vill väl alla? 

Nu ska jag skriva min framgångssaga. Och den ska bara handla om mig. Och hur bra jag ska må. 

Tack och hej! 

"Jag gör vad jag vill, när jag vill. Jag ringer när jag vill, till vem jag vill. Och jag bajsar när jag vill, och var jag vill, och på vem jag vill."

Detta skrev jag när jag var kanske.. 20? Det kanske inte är ett regelrätt citat, men det säger något. Det talar mycket om vem jag var för 20 år sen. Jag gjorde som jag ville. Inte vad normen sa, inte vad någon annan sa. 

Det ska jag ta med mig in i livet igen. 

Bästa- 

Resan till Rom!! "jag orkar inte!" som syster sa. Det är för gott, för härligt, för mysigt. Allt var så himla bra! 

Det var magiskt! 

Sämsta- 

Kanske när jag ramlade. Två gånger. På samma dag. Inom fem minuter... 

Läskigaste- 

Har inte varit med om så mycket läskigt. Men inte så trevligt var det att gå förbi en bajsande man, men.. han kanske också bajsade när han vill. 

Fast jag kommer då aldrig bajsa på gatan... 

Mysigaste- 

När jag och maken stack iväg själva! 

Fast de mesta har varit mysigt denna vecka. Varje krog, varje morgon, varje kram, varje dag har varit supermysig!! 

Mående- 

Tipp topp! 

Hade magkatarr en natt i Rom, annars har det varit kanon! 

Magen har funkat (det är viktigt för mig!!) 

Jag har varit med de jag älskar, jag har ätit gott, vilat, promenerat. 

Själen är välfylld! 

Boost- 

Grappan! Haha! 

Nej, skämt o sido! Det som gav mig självförtroende och fick mig att le var alla gånger som italienarna trodde jag var italienare! 

Gillade bild- 

Mammas födelsedag! ❤️

Godaste- 

Gnocchi med fyra ostar!! 

...tror jag.... har ätit så mycket gott...

Klädesplagg- 

Kjolen! 

Kommer använda den mycket känner jag. 

Och så nästa vecka! 

Måndagens planer- 

Jobb... Känns märkligt att jobba. 

Sen ska jag hämta medicin, dricka juice och köpa bänkpapper med Elias. 

Tror även jag bokat tvättid, och det behövs. 

Måndagen kommer nog gå snabbt! 

Sussa gott små stjärnor! 

Godis, godis, godis. 

Vad är livet utan snask och snacks?! 

Topp tre smågodis: 

* stora peps 

* skolkritor 

* zoo

(men ändras konstant! Hade det varit för en månad sen hade jag sagt; mjuka kryptoniter, och andra saker jag inte kommer i håg vad de heter!)  👇🏻👇🏻👇🏻

Popcorn eller godis på bio? 

Popcorn! Alla gånger!! Aldrig godis! 

Bästa chokladen? 

Kanske schweizernöt? Äter sällan choklad faktiskt. 

Favoritchips? 

Ja, här kommer min grej!! Chips alltså! Guds gåva till mänskligheten. Eller till mig! 

Jag kan inte säga favoriten riktigt för det beror helt på. 

Ska man dippa? Ska man se på film? Ska man prata med vänner? 

Det finns massor av saker att tänka på när det kommer till chips! 

Och vad räknas som chips idag? 

Räknar man med linschips? Rotfruktschips? 

Eller är det klassiska potatischips vi pratar? 

Två favoriter är i alla fall grillchips och sourcream! Både sorterna måste vara från Estrella. 

Olw må göra bra ostbågar, men sämre chips. 

Olw gör även bättre dip. 

(ok... ska sluta skriva om chips nu...) 

Favoritbakelse?

Napoleon! 

Godaste pajen? 

Rabarberpaj eller äppelpaj! Med vaniljsås. Ljummen! 

Bästa läsken? 

Coca cola, vanlig med socker. 

Glass eller tårta? 

Egentligen inget, men jag svarar glass. 

Godaste småkakan? 

Drömmar. Smälter i munnen, lite sträva. Som ett sött chips! 

Favoritefterrätt? 

Får man säga chips? Ok... 

Kanske pannacotta? Det funkar alltid. Eller bruléepuddning. 

Vad beställer du för efterrätt på resturang? 

Beställer typ aldrig det. Möjligtvis om de har friterad camembert och hjortronsylt. 

Eller en liten pralin. 

Vi har ingen båt, ingen stuga, inget tillgång till det heller. 

Vi får ta det som finns. Köpa fiskekort nere vid strömmen och leta upp någonstans där man kan stå vid kanten till något vatten. 

Det kanske är totalt oglamoröst. Jag vet inte. 

Men jag skiter i vilket. 

Jag behöver inte en stuga (även om jag skulle ta emot en om jag fick!) 

Jag behöver ingen båt (även om jag skulle ta emot en om den ingick i stugan!) 

Vad jag menar är jag jag behöver inget av det. Även om jag vill ha. 

Men att behöva och att vilja ha är två het skilda saker. Som man lätt glömmer bort. 

Speciellt på sommaren. Ingen behöver åka utomlands och spendera hela semestern på någon glammig ö där man är helt själv och solen lyser konstant. 

Ingen behöver åka på cityweekends där man skålar i skumpa och cava och äter musslor o j ostron till lunch. 

Jag förstår att många vill det. Men frågan är varför? 

För att visa upp bilder på instagram. För att kunna ha något att berätta om när man träffar familj och vänner. 

Jag vill mycket. Tro mig. Jag vill ibland för mycket. Och jag glömmer skillnaden mellan att behöva och vilja så många gånger. 

Men när jag sitter här på en sten, utan stuga, utan båt, utan sol och utan ostron och skumpa, då tänker jag på vad jag behöver. 

Jag behöver vara med min familj. Jag behöver kärleken från dom. 

Jag behöver bara en sten att sitta på och konstatera hur mycket kärlek vi har. 

Vi har varandra. Vi har kanske inte massor av pengar, men vad är pengar om man inte har kärlek. 

Vi har så vi klarar oss. 

Jag ser min familj. Jag ser vattnet och fåglarna. Jag ser molnen på himlen och jag hör sonen skratta. 

Livet är vad vi gör det till. Vad vi behöver och vad vi vill ha, det är två skilda saker. Glöm aldrig det. 

Det är så vansinnigt tråkigt. 

Att springa upp och ner till tvättstugan (ja, vi har en maskin i lägenheten, men ingen torktumlare!) 

Ha koll på klockan, känna att man ska hinna med alla förbannad tvätt. 

Nej, det är faktiskt inget kul alls! 

Jag vet inte, men det är reklam i massor, fake news och sorgsna mems. 

Det är aggressitioner och diskussioner i det oändliga. 

Jag blir inte motiverad, inte taggad, inte inspirerad. Inget. 

Jag går in och kollar vissa grupper där kärlek och omsorg finns kvar, men andra grupper har jag gått ur. När folk skriker och beter sig så orkar jag inte. 

Facebook kanske har gjort sitt?! I alla fall i mitt liv. 

Jag väljer andra sociala medier. Det kanske inte blir bättre där. Jag vet inte. Men Facebook, nja, jag tror jag har kvar kontot för jobbet räkning, men sen skiter jag i det. 

Det tar för mycket kraft. 

Over and out  

Jag får titt som tätt lock för örat. Ibland sitter det i en kort tid, ibland ganska lång tid. 

Man vänjer sig lite vid lock för örat ska jag säga er. 

Men nu har det slagit lock så jag hör. 

Jag har ju såklart fått en vaxpropp. Det kan nog vem som helst räkna ut. 

Folk har sagt det länge till mig, men jag har inte lyssnat. Eller jag har lyssnat, men tänkt att det går väl över. 

Det har det inte gjort. Det har bara blivit värre. 

Jag får helt enkelt ringa vårdcentralen på måndag och be dom dammsuga, eller vaxsuga, örat. 

Tror inte att det hjälper att spola, det har jag gjort hemma säkert hundra gånger. 

Jag har haft revaxör hur länge som helst, men det släpper ju inte! 

Locket har jag lärt mig leva med, men att inte höra ordentligt... 

Nej, det är inte helt roligt. 

Ibland blir man extra varm i hjärtat, precis när man kanske mår lite extra skakigt. 

Jag ska tillbaka till jobbet på torsdag. 

Det känns bra. 

Fast väldigt nervöst. 

Var har jag nycklarna, minns jag larmkoden? Vad har jag för inloggningar och vad ska jag säga till alla? 

Jag har inte sovit riktigt bra i natt. 

Men jag vill tillbaka. 

Och då fick jag blommor! Av volontärer. 

Så omtänksamt så hjärtat smälter. Så mycket kärlek! 

Det är helt underbart. Och det gör mig så fruktansvärt glad. 

Det kommer säkert gå bra. Jag kommer minnas. Jag har fantastiska människor omkring mig. 

Jag kommer minnas vad alla heter, var nycklarna är och hur kassan fungerar. 

Allt kommer bli bra. 

I går var det skolavslutning. Elias första waldorfavslutning! Helt magiskt!! 

En plats där alla får vara som de är. En plats där alla är respekterade och alla är olika. 

De är spontant, ärligt och så kärleksfullt. Man känner känslorna. 

Mycket musik också, de gillar jag! Det var flöjter, gitarrer, sånger, verser och kopparpinnar! 

Elias var så glad!  

Idag åkte jag och Elias till mamma och Sara. Jah vet inte riktigt vad vi hade tänkt. Jo, att boka parkering. 

Sen bestämde jag att vi skulle kidnappa Sara. 

Så vi hela eftermiddagen har vi hängt. Pratat om livet. Varför vi tänker som vi gör, om huruvida vi vill ändra på oss och om man alltid måste ändra sig. Till vilken nytta? 

Och för vem ska man ändra sig? Hur mycket ska man anpassa sig, hur mycket egoist ska man vara? 

Varför inte bara vara nöjd med sig själv? 

Vi käkade tacos och upptäckte att getost är magiskt i taco. 

Alltså helt magiskt! 

Har ni inte testat så gör det direkt! 

Systrarna knas (en bild från förr) 

Alltid bästa systrar! 

Först tänkte jag att det var tandvärk. Men efter ha varit uppe, tagit en tablett och lagt mig igen tror jag mer att jag egentligen hade ont i käkarna. Eller örat. 

Det är helt enkelt något tokigt med min högra sida. 

Bihålorna blir aldrig riktigt bra, inte huvudvärken, inte örat och inte tänderna. Och käkarna. 

Jaja, jag orkar inte med det längre så kag skiter i revaxöret, att spola näsan och tänka på det. 

Dessutom funderar jag på om det kanske är så enkelt att; 

1. det behövs åska. 

2. jag har förätit mig på panodil. 

Elias hade ont i magen igen på morgonen. Han bad till och med om medicin själv. 

Jag sa när jag körde honom till skolan 

"om det inte går över får du be dom ringa efter mig"

Dumt?! Ja, hur ska man veta. 

De ringde och jag satt precis som sminkade mig i det rödaste av röda. 

De tyckte jag nog var en knasig morsa när jag kom. 

Han gungade för fullt och såg inte så påverkad ut. Men alla med reflux och magkatarr vet hur det är. Det syns inte alltid utanpå hur illa det är. 

Såklart funderar man. 

När vi kom hem fick han rostade smörgåsar och jag gjorde pad thai med vräkor. 

Gott. Men huvudvärken kring ögat vill inte släppa. 

Ska kolla lite på The Good Place och vila så jag slipper ta massor av värktabletter. 

Shit alltså! 

Jag fick gråta hemma sa Elias. 

Nästa termin ska vi se till att han har en scoutskjorta. Så han kan sy fast märkena han får. 

Märkesutdelningen fick bli avslutning på en lugn helg. Fast jag vet inte. 

Lugn? 

Vad innebär lugn? Vi har grillar, tvättat, Elias har haft en kompis på besök. Vi har inte riktigt slappat så mycket. Men ändå inte haft hur mycket som helst. 

Jag är trött i alla fall. Ska laga lite mat idag och sen ska jag slappa. 

Kanske ska jag gråta för att jag är så glad att Elias fick märket. Kanske ska jag läsa på om olika märken. Kanske hämtar jag Elias bara för att krama honom. 

Viskade till maken och frågade om han kunde hämta panodil. 

Efter ett tag blev det lite bättre. 

Men jag blir så nojjig... 

Och typiskt nog hade Linda H skrivit om sin utdragna tand och att hon misstänkte "dry socket", det gjorde ju inte saken bättre. 

Mitt sunda, logiska tänkande säger att det inte är någon fara egentligen. Det var mindre än två dygn sen jag tog bort tanden. Jag har inte katastrofont. Inte som när jag hade urinvägsinfektion!! 

Så, jag får nog bara ta ett par panodil, lägga dit kylklampen och vila. 

Och kanske börja äta lite ordentligt. 

Har varit så nevös för att det ska fastna mat i hålet att jag inte vågat äta riktigt. 

Nu ska jag ut och kolla på skor på bästa systern och bästa mamman! 

Då kanske tankarna slutar snurra!