fruhagg.blogg.se

Jo tack! Har märkt det. 

Vad händer då? 

Jobbar, tänker, yogar, vrider mig, funderar. 

Under hela mitt vuxna liv, mer eller mindre i alla fall, har jag haft problem med mens. 

Ja, tänker många, det har ju halva kvinnosläktet. 

Jag har sökt och sökt, jag har tänkt att det är något man får leva med, att det kanske inte är så farligt. 

Jag skulle vilja påstå att jag är relativt smärttålig. Många skulle säkert säga mycket till och med. Jag klagar inte. Vad blir bättre av det?! 

Får jag mindre mens om jag säger det?! 

Får jag mindre ont om jag jämrar mig?! 

Och tro mig, jag har sökt. Jag har sagt att jag tror jag har endometrios men svaret har varit; 

"Ja, kanske det. Ät mer p-piller så slipper du mensen."

Vad jag har ätit p-piller!! 

Men det har gjort ont, varit obehagligt även när jag inte haft mens. 

En tyngdkänsla, kramp, orkeslös, matt. 

På en undersökning av njurarna så upptäckte dom att jag hade en förstorad livmoder. 

Förstorad av troligtvis myom. 

Ingen har sagt det tidigare. 

Så nu är frågan, kommer jag få hjälp? Äntligen?! Efter ett halvt liv i märkliga smärtor som ingen tagit på allvar. 

Ja, jag vet, myom är egentligen inget farligt. Jag är bara rädd för att de just ska säga så. "det är inte farligt" 

och så får jag ha ont i ett halvt liv till. 

Jag har väntat på att slippa detta. Jösses vad jag har väntat! 

Så, så är läget. En väntan. 

Myommage deluxe

2018 kände jag mig väldigt svag. 

2019 är året jag också ska trycka upp musklerna, de jag har och de jag inte har, och bli stark. 

 

Men ack, trots det lilla jobbet t jag vråltrött. Så där trött att jag inte orkar resa mig och gå och tvätta bort sminket. Inte orkar ta ur linserna. 

Två dagar och jag behöver vila. Vansinnigt. 

Vad är tankarna? Hur ser målen ut? 

Jag har gett upp det där med löften. Däremot kan jag gärna sätta upp något, eller några, mål. För mål har man ju alltid! 

Mina mål är att äta mer grönt. 

Det lyckades jag med så här i dag. Nästan bara grönt! 

Ok, jag menar ju givetvis inte att jag ska äta just grönt, utan mer frukt och grönsaker. 

Ett annat mål är att jag ska kunna stå i brygga! Och att sitta på huk med hälarna i golvet. Jag ska stretcha mer eller mindre varje dag. 

Det viktigaste är att jag ska ha ett bättre åt än 2018! Jag ska prioritera familj och vänner. Jag ska uppskatta vardagen och se det stora o det lilla. Jag ska leva. Inte överleva. 

Och visst det är den väl, i mångt och mycket. 

Men samtidigt... 

Så stressigt, man ska hinna så mycket. Alla dagar är fullbokade och man hinner inte vila. 

Och hinner jag inte vila så blir jag som varit sjukskriven för utmattningssymptom, helt slut. 

Jag måste få vila. Jag orkar inte annars. 

Och så kommer denna tid. 

Elias fyller år. Det ska planeras i tid och otid. Kalas och mingel. Mat och fika. 

Lucia, lussekatter och pepparkakor. Handla på ica och knappt veta vägen hem. 

Stryka kläder och hafsa någon form av mat. 

Ständig oro att inte räcka till, när jobbet kallar, Elias vill mysa, vänner man vill se, och samtidigt växer diskberget. Kläderna ligger otvättade och allt blir bara kaos. 

Julen ska ju handla om att umgås. Att ge och få kärlek. Men istället springer man bara runt. 

Julen ska vara ljus och härlig. Det ska vara lugn och ro. Mat och godis. 

Men jag räcker inte till. 

Vill bara januari....

Kollar på klänningar, smycken, blommor, och maten!! Maten, jösses! Älskar menyerna! 

Det är något speciellt med nobelfesten, det är lyx, flärd och magiskt! 

Det som är mindre kul och fantastiskt är att jag troligtvis har fått nagelsvamp. Så pass illa att jag måste ringa vårdcentralen. Inte kul alls. 

Jag vet inte, jag fryser så om fötterna så jag har sovit med strumpor mycket, kanske inte det bästa för fötterna... 

Inte snaska ostbågar var och varannan kväll. 

Ost, eller mjölk, är min stora last. Och jag vill egentligen inte äta det. 

Jag tror, eller jag vet att jag mår bättre. 

Sen vill jag börja träna på allvar igen. På riktigt liksom. Ha ett mål. Eller fler. 

Bli en friskare sundare person. Jag tror att jag blir en bättre fru, mamma, kollega. 

Jag blir helt enkelt bättre. 

Jag kanske ska sätta ett datum. Är det är bra plan!?

De har ett mjukt och härligt ark, maxat med serum, men inte så det droppar och rinner. Masken sitter otroligt bra på ansiktet och effekten är bra! 

Den liksom smiter åt kring ansiktet. 

Denna heter Vc och ska vara energigivande. 

Och ja, jag tycker nog att den lever upp till det ganska bra! Huden känns lite härligt plumpad och bra återfuktad. 

Minns inte alls vad dessa kostade, men jag tror inte det var mycket. Helt klart prisvärda små ark tycker jag! 

Glad och nöjd och hoppas på en god natts sömn. Dagen har varit så eländig så jag hoppas att allt blir bättre i morgon! 

Kör försiktigt där ute, halkan är förrädisk!! 

Ligger fortfarande i soffan. 

Samtidigt, är det inte det som det ska vara?! Att vara ledig?! 

Ligga och kolla netflix och ta bort nagellack. 

Att strunta i alla måsten och vara vara. 

Fast ändå, nåt borde man göra. 

Köra Elias till skolan, åka hem och inte göra något alls. 

För just så är planen i morgon. Inte göra något. Sova i soffan när jag vill. Äta något smaskigt till lunch och bara ligga och kolla you tube, hela dagen. 

Så nu, förhoppningsvis en god natt, trots att Elias sover inne hos oss. 

(Vad ska man göra med en åttaåring som inte vill sova själv?! Som inte somnar själv? Som saknar morfar och har ont i huvudet varje varje kväll?!) 

Vet inte riktigt varför. 

Det tar kanske på krafterna att jobba heltid igen. 

Jaja, och sen har jag fått ont i bihålorna idag. Katastrofont. 

Men näsan rinner inte. 

Så jag gick för att köpa nässpray. Har tydligen köpt för mycket av den varan. 

Hen frågade om jag verkligen skulle ha kortison igen. Och undrade varför jag skulle köpa två olika varianter. 

Så jag kan ha en på dagen och en på kvällen svarade jag och hen tittade på mig och sa att hen absolut inte rekommenderar sån användning. Det är faktiskt meningen till korttidsanvändning... 

Ja, skit ner er. Jag använder nässpray för att ingen lyssnar på mig när jag vänder mig till vården. Jag har massor av gånger klagat över mina bihålor men ingen verkar fatta att det är ett problem. 

Och vad gör man då?! 

Jo, handlar nässpray och behandlar sig själv! 

Så fruktansvärt uttråkad. 

Det är ju som bekant höstlov och enligt Elias ska man vara hemma då. Och då menar han hemma hemma. I soffan. Tittandes på youtube. Hela långa dagen. 

Jag tänker att höstlovet innebär att vara hemma från skola, frita och jobb. Men att man kan hitta på skojiga saker. Typ dricka kaffe på stan, ta en promenad, åka till kolmården eller... ja något! 

Men så denna dag, denna fredag, har jag lovat honom att vi bara ska vara hemma. Han har lovat att inte tjata om Fortnite och vebacks. Vilket han faktiskt inte har gjort heller. 

Vad han har gjort är att sitta i soffan. Med hörlurar och titta på telefon. 

Jag är nästan beredd att erbjuda honom bevacksen så vi kommer ut lite. 

Det kändes som jag kunde varje sväng på vägarna. Att varje kurva var ett minne från förr. 

Stugor stod kvar, åkrarna låg långa. 

Här gick jag som barn. Här sprang jag genom gula rapsfält och pulsde genom snön. 

Här skrattade jag och lärde mig cykla. 

Vi kommer fram till kyrkogården och lägger kransen på graven. Kramar varandra. 

Och inser att det är för kallt. 

Här gick vi och tittade på gravarna. Här gick vi ibland i kyrkan och här samlade vi kraft och styrka. 

Vi satte oss i bilen och åkte hem. Började prata om mat. Pappa älskade mat. 

Funderade på vilken väg som var bäst hem. 

När vi kommer hem beställer vi klipptid. 

Äter godis i soffan. 

Skrattar. 

Här är livet nu. Livet som vi lever. Här skrattar vi och myser och glömmer för ett tag att livet tar slut. 

Vi går till frisören och jag pratar med en vän. Jag gråter i köket och lagar mat. Livet är här och nu. 

När vi äter säger Elias att morfar sitter bredvid. 

Dödsdagen. Det har gått två år. Livet går vidare. Även om jag aldrig kommer förstå, så måste vi äta. Måste klippa oss och skratta. 

Livet går vidare. Hur tufft det än är. 

Dansa! 

Ska ta tag i min framgångshistoria och skriva lite. 

Ska mysa med familjen och lägga minst en ansiktsmask varje dag. 

Tankarna far, runt runt. 

Försöker läsa mig trött. 

Försöker vila. 

Vila. Stäng ögonen och vila. 

Tiden bara går. 

Alltså, jag vet inte vad som hände. Jag började ana det i går. 

Men i dag, då slog det till! 

Jag kände att jag var tillbaka, till mitt gamla jag! Mer eller mindre! På g, taggad, peppad, motiverad! KBK!! 

Det var en riktigt bra dag på jobbet, det var vissa situationer, som alla dagar... men vi var starka! Jag var stark! 

Vi löste allt! Tillsammans klarar vi allt! Vi är ett superteam! 

När vi kom hem kändes det också bra. Maten lagades och samtalen blev bra. Elias lekte med en kompis och disken diskades undan snabbt. 

Det har varit em bra dag. 

"det är fan vår tur nu" skrev en kompis. Och ja, det är det! 

Det är vår tur nu!! 

Nu kör vi!! 

Ibland blir jag extra nöjd med vissa bilder. 

Det var nog en kombination. Jag kom på det ganska sent och då orkade jag inte. 

Men här kommer den! 

Ord- 

hej 

Bästa- 

Höststädet på skolan! 

Vi renovera trapp. 

Sämsta- 

Nej. Kommer faktiskt inte på nåt. 

Läskigaste-

När en hel whiteboardtavla ramlade ner på oss!! Vi stod och skrev för glatta livet och hela tavlan bara föll! 

Har fortfarande blåmärken och ont i nacken. 

Mysigaste-

Söndagen. Vi gjorde egentligen inget. Men det var en bra söndag. En söndag med familjen. Precis som det ska vara! 

Mående-

Helt ok. Mådde riktigt bra i går och då jag var på gymmet. 

Men hela veckan har varit ok!  

Boost-

Smsboost, då vi verkligen gick loss och peppade varandra! 

Kändes skönt. 

Man är nog ganska bra i alla fall! 

Gillade bild- 

Godaste-

Har liksom ätit pizza typ tre gånger!! Eller alltså, en i söndags, en i tisdags, (eller var det onsdag?) och så i går igen! 

Så pizzan måste ju vara det bästa! 

Klädesplagg-

Och så nästa vecka! 

Måndagens planer- 

Jobba som vanligt. Elias ska följa med en kompis hem efter skolan så det blir nog en lugn eftermiddag. 

"men..."

Jag äter faktiskt det mesta. Eller, nu äter jag ju inte kött då. Men jag har ju ätit kött i 40 år innan. Skulle det bli krig skulle jag ju äta kött, om jag var tvungen. Eller så kommer jag äta kött den dag jag själv vill. Just nu vill jag inte. 

Men något kött jag aldrig skulle vilja äta är hund. 

... dricka

För mycket? 

Jag gillar inte typ komboutcha eller vad det nu heter, men jag kan ju dricka det! 

Men att dricka för mycket alkohol. Nej. Det är inte min grej. 

... skoja om

Oj oj! Detta är svårt! För samtidigt som jag skulle vilja säga att man kan faktiskt skämta om allt, så blev jag rasande när den där låten kom upp på Spotify som handlade om barn och sex. Fi vad arg jag var, eller är! 

Så nej, det är aldrig ok att skämta om pedofili! Aldrig! 

... ha på kroppen

Dermals. 

Inte för att jag inte tycker det är snyggt, men för att min kropp inte gillar dom. Sjukt, har provat... fyra stycken! Aldrig funkat. 

... vilja uppleva

Skulle aldrig hoppa fallskärm. 

Skulle gärna slippa uppleva att någon som jag älskar dör. Tyvärr så är väl det väldigt svårt eftersom en hel del människor är äldre än mig. 

Jag skulle aldrig vilja uppleva smärta, speciellt sånt som andra människor gett en. Frivilligt eller ofrivilligt. Den smärtan som jag kände, och fortfarande känner, när min pappa gick bort, den vill jag aldrig aldrig uppleva igen. 

... kunna arbeta med

Jag har en del gånger provat att jobba med jobb som inte jobbar värdegrundsstyrt. Det har varit extremt jobbigt. Jag måste ha ett jobb som hjärtat får vara med. Ett jobb där jag känner och vet att jag gör skillnad! 

Jobbet är så stor del av livet och måste ha en mening! 

... säga nej till

Haha! Chips!! Skulle nog aldrig aldrig tacka nej till chips! 

... googla

Man kan väl googla allt? Det är därför google finns! 

Fast såklart, jag skulle ju aldrig googla barnnaket eller några andra liknande grejer. 

Jag kanske aldrig skulle googla olagligt, om man kan uttrycka det så?! 

... göra offentligt 

Det finns mycket mycket jag aldrig skulle göra offentligt! Jag skulle aldrig gå på en toalett som stod mitt på torget. Eller jag skulle inte bajsa i en skog! 

Jag skulle aldrig gå naken heller! 

... blogga om

Vissa saker håller man väl för sig själv. Så är det nog alltid. Man vet aldrig vem som läser, och hur denna tolkar orden. Så vissa saker kanske inte är hemliga, men hålls utanför bloggen. 

Listan är från Sandra B

Jag hade tagit två panodil, en ipren, en disofrol och extra doser av nässpray. 

Jag hade sänkt den lilla feber jag har och jag hade hostat på toaletten. 

Säkert hade jag inte varit speciellt effektiv och jag hade kanske även smittat ner någon annan. Någon som kanske inte har bra immunförsvar. 

Jag kanske inte hade jobbat heldag, utan gått hem lite tidigare. 

Väl hemma hade jag säkert städat lite. Diskat och klagat för mig själv vilken ofantlig värk jag har i bihålorna. 

Detta år väljer jag att vara hemma. 

Jag väljer att ligga under en filt i soffan. Dricka te med honung och somna till någon serie eller film. 

I år väljer jag att köra sonen till skolan i pyjamas utan att gå ur bilen. 

Jag väljer att ta hand om mig själv och ber någon annan fixa vissa saker på jobbet. Vissa tar jag helt enkelt när jag kommer tillbaka! 

Att ta vara på sig själv, att inse att man inte kan lösa allt. Att man bara är en människa. Att man får vara förkyld. Man får vara hemma när man är sjuk. 

Det är en konst. 

Det är jobbigt. Så är det. När man som jag alltid har jobbat, med halsfluss, bihåleinflammation, öroninflammation och andra åkommor. Andra sjukdomar som jag har tänkt att det är inte så farligt! Hosta har väl ingen dött av? 

Att vara förkyld och ha lite feber har inte varit någon riktig sjukdom för mig innan. 

Och nej nej, jag har tyckt att andra är sjuka då, men inte jag! 

Jag har sett mig som någon som aldrig är sjuk. Därför är det jobbigt för mig att välja att vara hemma. Ligga still under en filt. 

Det är tufft, men jag klarar det. 

Jag ska slappa. Jag ska vila. Och jag ska bli frisk!