fruhagg.blogg.se

Han ska då fasta och får bara dricka vatten (eller saft, som han typ aldrig gör!) fram till tolv. Efter tolv ska han vara helt fastande och inte ens få dricka vatten. 

Har ni träffat min son så tror jag ni spärrar upp ögonen i detta nu. 

Han dör faktiskt av hungerdöden kanske tre, kanske tio gånger, varje dag. 

Och ändå så äter han konstant! 

Så jag tänkte att jag inte heller äter. Och jag brukar klara mig bra utan mat. Men såklart i dag.. jag nästan vaknar hungrig!! 

Hur ska denna dagen gå? 

Idag har jag nämligen haft lunchmöte. Mitt på dagen!! 

Händer aldrig! 

Eller ja, jag har ju möten på jobbet, men aldrig möte vid lunchtid UTANFÖR jobbet! 

Eller jag har nästan aldrig mötet utanför jobbet överhuvudtaget! 

Idag har jag bjudit in fyra kollegor på lunch, hemma hos mig. Samtalat och funderat. Kommit fram till lösningar och lyssnat till varandra. Peppat varandra och ätit. 

Så otroligt trevligt! 

Vi skrattade och skrattade! Det är ett fantastiskt gäng! 

Och om en vecka kommer vi ses igen! 

Och då med alla andra underbara kollegor från regionen! 

Alltså denna kärlek! Fantastiskt!!!

Ett lite vårregn kanske?! 

Jag vill ha vår nu. 

Jag har köpt nya växter och de är så vackra då skira. Underbara! 

Jag blir glad i hela kroppen! 

Maken har lagar persienner, det blir jag också glad över! 

Skickligt att klura ut det, jag skulle då aldrig klara av det! 

Och jag skulle vara bli arg! 

Jag är glad att han är duktig! Glad att han honom i mitt liv! Och inte bara för persiennerna! 

Söndagar kanske ska bli en tacksamhetsdag?! 

De är ju oftare lika med ångest och trötthet. 

Jag kanske ska ändra på det! 

Alltid vara tacksam på söndagar! 

Idag är jag tacksam över min man som kag älskar så att hjärtat brister. 

Min son som pratar för mycket! 

Mina blommor och regnet utanför. 

Tacksamhet att bara få vara! 

Men vill samtidigt handla. 

Är trött och slö. 

Men fruktansvärd sugen på en sicksackbuske! 

Och så fanns det ingen basilika i affären i går. Vill ha basilika. 

Köpte en burk som jag trodde var bjäst. Det var det inte. Så jag vill även handla bjäst. 

Men jag måste nog vila ett tag först. 

Somnat tidigt. Inte diskat. Inte tvättat. Bara varit. 

Så denna dag blir en uppryckardag. 

Det städas, diskas, betalas räkningar och storhandlas. Tvättas, moppas, vattnas blommor och bäddas sängar. 

Det en en sån dag. 

Solen skiner utanför jag jag vill mest bara bli färdig med allt så vi kan gå ut en sväng. 

Jag vill köpa blommor. Och en syra. För att få bort vintertrött hud. 

Det är en sån dag. Då livet lite vänder. Våren nästan kommer och knackar på. 

Även om nästa vecka blir tuff så är det en bra tid. Det vänder nu. 

Jag känner det i hela kroppen. 

Det är en sån dag. En bra dag.  

Jag funderar; hade mina föräldrar det så här? 

Stressigt,frustrerande, knepigt och tålamodsprövande. 

Jag minns inget av det. 

Själv känner jag mest; ska pengarna räcka? Kommer jag kunna åka på nästa möte? Är jag tillräckligt närvarande för min familj? Förmina  vänner? Kommer jag orka en månad till? En vecka? En dag? 

I morgon börjar livspusslet. Nya tider för oss. 

Jag känner att ångesten kommer. 

Men det blir väl bra. När de nya tiderna blir gamla. När vi kommer in i det nya livspusslet. 

Bara jag får sova. Får jag sova kommer säkert allt lösa sig. 

 

På lördagar jobbar man verkligen. Jag jobbar alla andra dagar med, men på lördagar går det i ett. Snabbt, fort, intensivt. 

Butiken är öppen i fyra timmar. På dessa fyra timmar har jag hunnit gå 6500 steg. Kanske mer. 

Totalt har jag gått över 15 000 steg idag. 

Det är bra gjort. Men som sagt, otroligt intensivt. På dessa fyra timmar stod jag säkert i kassan i en timme. Alltså stod i kassan. Då gick jag inga steg! 

I samma kurva som stegen gick även pulsen. Ibland tror jag att jag ska få en hjärtinfarkt. 

Men det händer aldrig. Och det är nog ingen fara. Det bara känns som det kokar över ibland. 

Och der viktigaste bland många steg och hög puls, det är vansinnigt roligt på jobbet!! 

Så många steg jag tar, lika många gånger skrattar jag. Lika hög puls jag har, lika många gånger tittar jag på dom som jobbar och blir så sjukt stolt. Dessa fantastiska människor! 

Kvällen spenderas med att försöka få ner pulsen, vila fötterna och dricka massor av vatten! 

Har lite ångest för dagen. För helst skulle jag bara vilja ligga i soffan. Och vila. 

Men jag ska köra sonen till skolan. Maken till jobbet. 

Sen borde jag träna eftersom jag inte hann det i går. 

Sen kommer mamma och vi ska titta på lägenhet. Någonstans där mittemellan borde jag diska. 

Efter visningen tar nog skolan slut så då får vi hämta sonen. 

Jag kommer säkert vara hungrig. 

Och jag borde ha hunnit städa. 

Sen ska maken hämtas och helt plösligt kommer det vara eftermiddag och kväll! 

Jag blir trött redan innan dagen har tagit fart. 

Och vetskapen om att jag ska upp och jobba i morgon. Full fart hela lördagen! 

Men att sova. 

Ibland vaknar jag mitt i natten och ligger och funderar på livets allvarligheter. 

Oftast vaknar jag för tidigt. 

Vaddå? Kan vakna för tidigt?! 

Svaret är ja. 

Somnar jag elva så kanske man inte ska vakna hal tre?! Tre!? 

Inland två, ibland fyra. 

Så jag tänker att jag ska somna senare. Men det går inte.Jag vaknar lika tidigt i allafall!! 

 

Lite jobbigt...

Och grejen är den att sen det blev mer "inne" så har det ju kommit dit så sjukt mycket mer människor. 

Det har inte varit så stort problem innan, men nu måste jag börja träna på eftermiddagar och kvällar. 

Klockan fem är det fortfarande ganska tomt. Men eftermiddagar... 

Fullt, fullt, fullt!!! 

Det orkar jag inte med. Att stå och vänta på maskiner... 

Så vart ska man träna?! Lite folk, och billigt! 

Och det behöver inte vara ett dugg märkvärdigt!!!

"snöar det?"

"ja, nu. 

nej, inte nu"

Det är kallt. Det blåser. Det är halt. Det regnar. Det snöar. Det ska bli kaos. Det ska bli storm. Det ska regna. Der ska bli varmt. Det ska bli kallt. 

Väder, väder, vädrer. 

Vi har inte sett något kaos än. Inte mycket snö. Inte mycket regn. Inget. 

Eller lite av varje. 

I morgon ska jag till Skövde. Om det nu blir detta kaos som vissa påstår, då stannar jag hemma. 

Men jag tror det blir Skövde.  

Just ja, inga dagar blir som man tänkt sig! 

Dagen började vid, ja vad var klockan? halv fyra!? Tre?! Ja, typ någon gång då. 

Kunde inte somna om. Gymmet hade inte öppnat. Tittade på telefon. Tack och lov att man följer många från andra tidszoner! 

När väl klockan var fem hängde jag på låset till gymmet. Körde mest ben och svettades. 

Struntade i frukost och gick till jobbet. 

Sen började telefonen ringa. Och det jag hade planerat gick i stöpet och dagen ramlade på i ett rasande tempo. 

När jobbet var över var jag så hungrig att kag tvingade familjen att åka till donken. 

Grejen med att vakna så okristligt tidigt är att man gärna vill somna tidigt. 

Men nu har jag hjälp av diska, vattna blommor, fixa matlåda och lägga ansiktsmask, dra ut ocj klockan är i allafall kvart i tio! 

Så nu får man väl börja lägga sig. Fast jag är sjukt rädd att jag ska vakna tidigt igen.... 

Vissa dagar går det en hel dag utan att jag tänker på mat! 

Frukost äter jag sällan. 

Eller rättare sagt, jag äter aldrig frukost hemma. Hemma går jag upp, sätter på kaffe. Och dricker kaffe och lämnar hemmet. 

Inte ens de dagar jag tränar på morgonen äter jag frulle. 

Sen äter jag visserligen ofta lite på jobbet. Men det rör sig ofta om en knäcke. Med smör. För ost äter jag inte. (jag äter inte riktigt smör, utan veganskt!) 

Sen kommer lunch. Som vegetarian har jag med mig mer mat än tidigare, men det är ofta inte så mycket mat. 

Det är lite rester, lite så där.. lite av allt man hade kvar. En halv tomat, en brödbit, en klick sås. Lite gryta, en halv potion ris. 

Efter jobbet kommer man hem. Trött. Utsliten. Inte alls sugen på att laga mat. 

Så det blir lite cous cous, en bit gurka, några bönor. 

Ja, som sagt, inte lustigt att matlådorna blir tråkiga... 

Givetvis blir man sugen på något lite senare. 

Och innan har jag ätit en påse chips varje kväll. En påse, varje kväll! I stort sett i alla fall. 

Kanske inte det bästa. 

Nu försöker jag att inte äta chips varje kväll. Även om det blir betydligt oftare än gör de allra flesta människor, tror jag! 

Många av dagarna känner jag inte av några extrema hungerkänslor. Jag blir inte sur, jag blir inte påverkad alls. Tycker jag själv i alla fall... 

Men idag. När jag åkte hem kände jag mig apatisk. Jag kom på mig själv att stirra takt fram, helt tomt. 

När jag kom hem skrek hela min kropp efter mat. 

Så jag gjorde falafel. Så enkelt, så gott!!! 

Tomat, lök, vitlök, koriander (ja, jag äter koriander till allt!) tunnbröd och falafel!! 

Magiskt! 

Mat?! Jag älskar mat! Men det är så segt, så tråkigt att fixa med på vardagarna. Då kan det lina gärna vara! 

Men man ska äta hela dagarna, frukost, mellan om, lunch, mellanmål, kvällsmat. Och gärna kanske ett litet kvällsmellanmål med. 

Eller?! 

Känner man själv vad kroppen behöver?!  

Hur som helst, en var jättefin! Gillade den skarpt! 

Den andra... Hela lägenheten lutade!! 

Det var som att vara salongsberusad hela tiden! 

Det var till och med så en annan besökare snubblade! Haha! Visste inte om jag skulle skratta eller gråta! 

Åt en form av rårakor, med tångkaviar, rödlök, citron, dill och havrefraiche. Mycket gott! 

Drack även kaffe en gång mitt på dagen, händer sällan hemma... Och åt årets första semla! 

Var och kollade blommor på blomsterlandet, men eftersom de haft 50 % så fanns det typ inget kvar!! Trist! 

Typiska söndagsnöjen, inte sant?! 

I morgon är det jobb igen. Har inte riktigt kollat vad som händer i veckan så jag får väl slå upp kalendern innan jag lägger mig så jag har lite koll! 

Vet att jag är ledig fredag! Det är typ det viktigast! Haha! 

Att jag jobbat lördag känns som... Ja, det är långt dit! 

Nu kramar vi det sista hit helgen med linschips och bron! 

Väldigt grått. Mycket grått. 

Jag är ledig och vi har inga planer. Inte ens vad vi ska äta till lunch. 

Dagen är fri. 

Ska man träna? Gå ut och gå? Ligga hemma? Kolla på serier? Sova igen? 

När det är så grått ute blir man inte taggad alls. Kan inte bestämma sig. 

Det känns som man aldrig riktigt vaknar. 

 

Jobbat i elva timmar. Elva långa timmar kanske någon tänker. 

Men nej, de gick faktiskt väldigt fort. Lite för fort. Jag hann inte ens allt jag planerat! 

Fast det gör jag aldrig... 

Men man blir lite trött i skallen. Skulle behöva äta något nyttigt. Som grönkål. 

Istället har jag ätit vitlöksbröd. Och tzatsiki. 

Det är gott. Och kanske onyttigt. Men så är det ibland. Eller väldigt ofta för mig. 

Och disken får stå. Nu ska jag vila mitt trötta huvud, känna vitlöksdoften och bara vara. 

Det där med att bara vara, det är jag ganska bra på! 

Halv åtta. 

Jag är så trött!! 

Lägger jag mig nu så kommer jag vakna tidigt i morgon, och jag kan kanske inte träna varje dag! 

Kroppen måste få vila lite. 

Även om jag gärna skulle träna varje dag. 

Jag fått nog härda ut lite. Tvätta ansiktet, lägga en mask. Chilla lite i soffan. Äta pop corn. 

Så får det bli. 

Vissa anser att jag är tokig. Vissa anser att jag är helt galen! 

Inte många tycker att det är smart. Att jag utnyttjar tiden. 

Hur som helst. Det är ett gäng som hänger på låset precis som jag. 

En gång var det en som pratade med mig. En gång. 

Han kom inte in och vi konstaterade att vi var lite för tidiga. 

När vi kom in sa vi inte ett ord till varandra. 

I dag träffades vi igen vid dörren, men vi var där några minuter senare och kom in snabbt. 

Och sa inget till varandra. 

Jag gick för att värma upp. Tjejen som alltid springer kom. Killen som alltid tar en crosstrainer kom. 

Ingen tittar på den andre. Ingen hälsar. 

Ingen ens nickar åt den andra. 

Ska man hälsa på gymmet?! Ska man mumla ett hej? 

Träningshälsningar?! Finns dom?

"Vad gör du... egentligen?" 

Tydligen är det en av de vanligaste frågorna som kungen får. vad jobbar du med? 

Och jag känner igen det där. Jag gör allt och inget. Vissa kan säkert tycka att jag "bara är", att jag bara flummar runt. Att det inte händer så mycket. 

Jag kan känna att jag är överallt och ändå inte där jag borde vara. Alltid saknad någon annanstans. Människor vill alltid ha mer. Mer tid av mig, mer kraft. 

Granskad. Hela tiden. 

Den ena blir nöjd, den andra missnöjd. Granskad i sömmarna. Väger ord för att ingen ska ta illa upp. Och till och med när man väger och väger, så blir det tokigt ibland. 

Så vad gör jag och kungen? 

Vi jobbar. Vi jobbar hela tiden. Konstant faktiskt. För vi vet inte när någon ringer. Inte när någon bestämmer sig för att höra av sig och vilja ha ett svar. Vi är konstant på tårna. Vi vill göra rätt, vi vill göra skillnad. Vi vill ha ett bättre samhälle, ibland lyckas vi, ibland inte. 

Kungen och jag. Ja, vi gör så gott vi kan.