Som en katt
Jag kanske kommer att dö igen. Har så ont i halsen.
Är detta den mest deprimerande bloggen ever?
Jag lever!!!
Jag dog inte. Fast jag nästan trodde det.
Men tillslut gick det över och arbetsveckor drog i gång på allvar. Många hotellnätter blir det och ännu fler tågresor.
Sällan hemma, men det känns ändå som det finns en struktur i vardagen som inte fanns förut. Och det bästa, jag får göra det som är roligt på jobbet. Ja, allt är väl egentligen kul. Men att åka runt och träffa alla är det roligaste.
Och fast klockan bara är halv tio ska jag sova. I min egen säng. Med maken bredvid mig. Som det ska vara.
alltid lätt att vara efterklok
Ska man ta sig ut?
Sonen springer och har hur mycket energi som helst.
Han vill gå ut.
Jag vill helst sova, men det är helt ok att bara se på tv.
Han vill gå ut.
Jag vill helst sova, men det är helt ok att bara se på tv.