fruhagg.blogg.se

Jag hade tagit två panodil, en ipren, en disofrol och extra doser av nässpray. 

Jag hade sänkt den lilla feber jag har och jag hade hostat på toaletten. 

Säkert hade jag inte varit speciellt effektiv och jag hade kanske även smittat ner någon annan. Någon som kanske inte har bra immunförsvar. 

Jag kanske inte hade jobbat heldag, utan gått hem lite tidigare. 

Väl hemma hade jag säkert städat lite. Diskat och klagat för mig själv vilken ofantlig värk jag har i bihålorna. 

Detta år väljer jag att vara hemma. 

Jag väljer att ligga under en filt i soffan. Dricka te med honung och somna till någon serie eller film. 

I år väljer jag att köra sonen till skolan i pyjamas utan att gå ur bilen. 

Jag väljer att ta hand om mig själv och ber någon annan fixa vissa saker på jobbet. Vissa tar jag helt enkelt när jag kommer tillbaka! 

Att ta vara på sig själv, att inse att man inte kan lösa allt. Att man bara är en människa. Att man får vara förkyld. Man får vara hemma när man är sjuk. 

Det är en konst. 

Det är jobbigt. Så är det. När man som jag alltid har jobbat, med halsfluss, bihåleinflammation, öroninflammation och andra åkommor. Andra sjukdomar som jag har tänkt att det är inte så farligt! Hosta har väl ingen dött av? 

Att vara förkyld och ha lite feber har inte varit någon riktig sjukdom för mig innan. 

Och nej nej, jag har tyckt att andra är sjuka då, men inte jag! 

Jag har sett mig som någon som aldrig är sjuk. Därför är det jobbigt för mig att välja att vara hemma. Ligga still under en filt. 

Det är tufft, men jag klarar det. 

Jag ska slappa. Jag ska vila. Och jag ska bli frisk!