fruhagg.blogg.se

Jo, jag får faktiskt klaga. 

Jag klagar (nästan) aldrig på kylan. 

Därför får jag klaga på värmen. 

Eftersom jag inte gillar värmen så får jag ju inte så mycket sol på kroppen. 

Jag sitter hellre inne med fläkten dessa tider. 

Nu kanske jag gått lite mer färg än jag brukar, jag är ju ute och går en timme varje dag. 

Och så här är det. 

Jag må må dåligt. Känna hjärtat slå hårdare och hårdare i bröstet. Måste tänka på att andas. Måste komma i håg att andas. 

Trycket i hela kroppen och alla tankar som bara växer och växer. 

Jag mår helt ärligt talat skit. 

Men... 

En av de sakerna som får mig att må kanske lite bättre. Eller i alla fall lura mig själv att må bättre. 

Det är att smörja in mig. Med brun utan sol. Lägga ansiktsmasker och sätta på mig mascara. 

Klä mig någorlunda piffigt och sätta på mig någon parfym. 

Kalla mig gärna ytlig. Jag ärjätteytlig. Det är jag väl medveten om. 

Jag vill vara smal. Och stark. Smidig och snygg. 

När jag inte lyckas med det så kan jag ju i alla fall lukta gott. 

Jag kan maxa mascaran och fästa lösögonfransar. 

Spraya bästa parfymen och smörja in mig med både brun utan sol och en härlig body lotion. 

Jag gillar att testa ögonskuggor och måla naglarna. 

På något sätt tänker jag inte på allt elände. Glittret gnistrar så magiskt och den blåa ögonskuggan får mig att baxna. Den gröna är så speciell och den rosa får mina ögon att blänka. Highlightern skiner som solen och allt på bordet, allt i ansiktet ser bara så... härligt ut! 

Sen undrar folk... "mår hon verkligen dåligt?!" 

Ja, om folk bara visste. 

Om folk bara visste att värmen gör att min ångest ökar, för jag vet inte varför jag är varm. 

Om alla bara visste att solen gör mig lika skygg som människor gör. 

Alla önskar att man såg insidan på människor. Jag vet inte. Min kanske skulle vara för mörk. Samtidigt vill jag ju att folk ska förstå, att även om solen lägger sig perfekt i mitt ansikte och min highlighter lyser upp så är det fortfarande mörk inombords.