När klockan inte ringer
Vaknade halv tre i natt. Tittade på klockan och kände bara ren och skär... panik? Nej, jag ska inte säga panik.
Men något liknande.
Tittade på klockan igen klockan tre och kvart över tre. Tänkte att jag ska försöka vila.
Men ni som inte kan sova vet precis hur svårt det kan vara.
Jag valde inte att gå upp dock.
Låg och tittade på sonen som sov inne hos oss. Tittade på maken. Konstaterade återigen hur mycket jag älskar dom. Så att det hugger i bröstet.
Vred och vände på mig. Låtsades sova när maken gick upp, mest bara för att återigen försöka vila ut det sista ur natten.
Gick upp och gick till spegeln. Skrubbade ansiktet och öste på med allt glow som jag kunde hitta, i ett desperat försök att se pigg ut.
Idag är dagen helt fulltecknad, precis som vanligt. Vet inte om jag hinner med allt i dag heller och saker läggs på framtiden. Inte en bra känsla alls.
Hur som. Nu är jag uppe. Kaffet är uppdrucket och regnet öser ner ute. Ingen idé att deppa. Snön smälter ju.
Och det kommer en ny natt. Då jag kanske får sova.
Kommentarer
Trackback