fruhagg.blogg.se

Det verkar som personen har ett väldigt högt samtal med sig själv. Och det låter som personen är ganska ung. 

Vad gör ungdomar ute klockan halv sex på morgonen? Vrålandes? 

I min sjuka hjärna får jag ångest och tänker mord. Jag vet att maken precis har gått till jobbet. Att bilen står utanför på gatan. 

Kanske precis bredvid en skrikande man. 

Vad vet jag om hans mentala hälsa? Lika lite som många vet om min. 

Jag vet inte om han skriker för att han hör röster, eller om han bara är en högljud person. 

Jag vet inte om han skriker för att han är hög som ett hus, eller om han bara är arg för att kanske spårvagnen inte kom. 

Jag har inte en aning. 

Jag kollar på telefon och tänker att om ingen har ringt har ingen dött. Eller blivit skadad. 

När jag väl kliver upp en timme senare måste jag ändå smsa och får snabbt ett svar. 

Skönt! 

Vad är det med folk som måste skrika? 

Det var någon som skrek på Facebook i går med. Om man nu kan skrika på Facebook. Men det tror jag. 

Det kändes som han skrek. 

Ilska. Vrede. Hat. 

Jag ska till läkaren idag. Vet inte vilken tid. Jag har två tider noterat. Och jag minns inte vilken som är den korrekta. 

Jag är sjukt nervös inför mötet. Vet inte vad jag ska ta på mig. 

Återigen, jag vill ge en fasad. Visa något annat än vad jag kanske är. 

Men jag vill samtidigt att han ska förstå att jag inte mår bra. 

Och då ska man inte ha en vit skjorta och finbyxor. Man ska inte ha färg på kinderna och mascara på fransarna. Då är man väl frisk?! 

Eller?! 

Nej, jag är inte ett dugg frisk. Jag biter sönder tänder, jag har urinvägsinfektioner på löpande band. Jag är så trött att jag måste vila efter att ha ätit och jag vill helat inte träffa en endaste person. 

Ångesten blir bara värre och värre och jag blir bara tröttare och tröttare. Trött på alla människor som skriker hela tiden.