Sömnproblem
Klockan är närmare tio.
Elias sover inte.
Ett barn i hans ålder bör sova mellan 10-11 timmar.
Han ska gå upp klockan halv sju i morgon.
Det blir alltså långt ifrån 11 timmar. Eller långt och långt, men jo, det blir det.
Han var så trött i morse när vi kom till frita att han inte ville släppa mig. Sprang efter mig till bilen och höll krampaktigt kvar och tårarna forsade ner för kinderna så mina vita skjorta blev alldeles genomskinlig.
Han saknar morfar. Många gånger säger han det för att få sin vilja igenom. Det är vi väl medvetna om. Men när tårarna rinner och rinner. Inget kan trösta honom.
När han säger; "varför får jag aldrig träffa honom igen?" och titar rakt ut genom alla tårar, ja, då är det inte för att han vill ha sin vilja igenom. Då är det något annat. Sorg. Ren och skär sorg. Hemsk sorg.
En sorg jag med har. En sorg som aldrig tar slut.
Vad gör man när han inte kan sova för att tårarna rinner? Vad gör man när han inte kan sova för att sorgen är för stor?
När kontaktar man någon som har får prata med? Är det dags? Är det för sent?
Han kräver inte att jag ska sova med honom. Det förstår han att det inte kommer hända. Inte i dag i alla fall.
Han bara är så ofantligt ledsen.
Så nu kan inte jag heller sova. Det är för mycket sorg. Sorg för min pappa, sorg för morfar, sorg för att jag inte kan trösta Elias.
Livet är hemskt sa Elias i morse.
Ja, det är det. Ibland är det väldigt hemskt.
Och kan man då inte ens sova, då är det riktigt hemskt.
(glassen som slängdes två minuter senare, för att det var för få hallonkärnor i)
Kommentarer
Trackback