lätta upp lite nu
en gång, på en utbildning jag deltog i, skulle vi göra en övning eller vad man nu ska kalla det, som förändrade mig.
alla deltagare hade träffats lite grann, en del mer än andra, på den första dagens skulle man skriva vad det första intrycket var av varandra.
alla skulle skriva om alla.
svårt. när man kanske träffat personen för första gången samma dag är det svårt. svårt att vara ärlig, men ännu svårare att veta vad man vågar skriva och inte.
när alla skrivit klart fick en efter en sätta sig i mitten av en ring medan alla andra gick fram, ställde sig öga mot öga och talade om vad de skrivit på lappen.
och så fick man lappen.
man kunde alltså inte fuska lite, och hitta på i efterhand. om man kom på något bättre, om personen i fråga reagerade på ett sådant sätt att man ville ta tillbaka allt man skrivit.
när jag då satt på stolen gick en efter en fram, mitt hjärta bultade såklart.
kall
hård
av säkert 75 % fick jag höra just dessa ord. av resten fick jag höra liknande ord. nästan.
det var en, EN! som kände mig lite mer sen tidigare som sa nått annat.
vad minns jag inte.
lätta upp den hårda fasaden sa kursledaren.
tack! sa jag.
fast det är nästan tio år sedan tänker jag på detta. dagligen.
var utbildningen bra? vad tror ni?