På väg
Det är nu officiellt.
Jag ska sluta på jobbet.
Jag är så glad, lättad. Jag har aldrig mått så bra. Tror jag.
Det har jag givetvis gjort. När jag träffade min man, när vi flyttade i hop. När vi fick vår son, när vi fick komma hem med honom och han mådde bättre än vi kunnat hoppas.
När jag och min man gifte oss. Då var jag så glad att jag grät inne på toaletten! Det var en underbar dag!!!
Men speciellt för detta är väl just den där lättnaden!!! Som bördan har släppt. Som jag kan andas igen. Börja vara den kvinnan som min man gifte sig med.
Börja vara Hanna. Inte den där som jämt jobbar. Som aldrig är hemma. Och när man är hemma så går det inte nå henne för tankarna är någon annanstans.
Det är så skönt!!!
Nu börjar resan framåt!!!