Nu börjar allvaret
Sommaren är slut.
Semestern över över.
Slapptiden är förbi.
Nu börjar allvaret.
Oxveckorna startar.
Rom och 50-årsfesten var slutsignalen på något sätt.
Nu är det jobb, träning och rostfärgade kläder som gäller.
Känns som en nystart.
Lite härligt faktiskt.
Besatt av framgång
Så här är det. Jag kan lätt bli besatt.
Av smink, en viss klädstil, hudvård, filmer, mat, nyheter, serier osv.
Jag blir en del av serien. Jag smörjer in ansiktet så det glänser.
Jag åker till tio butiker för att hitta just den där nyheten.
Under lång tid har jag varit mer eller mindre besatt av att läsa om framgång. Och om talare.
Om hur man blir sitt perfekta jag helt enkelt.
Eller det är väl kanske inte så enkelt.
Därför nördar jag ner mig i böcker.
Just nu är det Framgångsboken av Alexander Pärleros.
Så jag pratade och pratade om det och fick då bilden av syster att hon lagt ner den i kundkorgen.
Yeah!
Och eftersom jag "bara" lyssnat på den så köpte jag den idag!
Sist jag var besatt var det av Elaine Eksvärd och jag drar fortfarande fram hennes böcker då och då och tittar på något som jag funderar över eller bara vill läsa igen.
Fasen, framgång alltså.
Alla vill väl ha framgång?!
Sen behöver inte det vara att tjäna en miljard kronor och bo på Bahamas.
Men framgång så man mår bra? Det vill väl alla?
Nu ska jag skriva min framgångssaga. Och den ska bara handla om mig. Och hur bra jag ska må.
Tack och hej!
Onsdagen
Veckan har rullat på och vi är redan i mitten i den.
För en vecka sen var vi i Rom.
Känns som det det var en evighet sen, och ändå känns det som i går.
Märkligt.
Hur kommer det kännas nästa vecka?
Rusar alltid tiden?
Idag är det välkomstfest på skolan. Försäkringskassan har ringt.
Jag blir alltid nervös när de ringer. Och nu svarar de inte.
Får ont i magen.
Då står tiden still. När man funderar på vad de vill.
Hoppas festen blir bra. Att tiden går lagom fort och att det blir en bra start på skolan.
Veckans lista
Citat-
"Jag gör vad jag vill, när jag vill. Jag ringer när jag vill, till vem jag vill. Och jag bajsar när jag vill, och var jag vill, och på vem jag vill."
Detta skrev jag när jag var kanske.. 20? Det kanske inte är ett regelrätt citat, men det säger något. Det talar mycket om vem jag var för 20 år sen. Jag gjorde som jag ville. Inte vad normen sa, inte vad någon annan sa.
Det ska jag ta med mig in i livet igen.
Bästa-
Resan till Rom!! "jag orkar inte!" som syster sa. Det är för gott, för härligt, för mysigt. Allt var så himla bra!
Det var magiskt!
Sämsta-
Kanske när jag ramlade. Två gånger. På samma dag. Inom fem minuter...
Läskigaste-
Har inte varit med om så mycket läskigt. Men inte så trevligt var det att gå förbi en bajsande man, men.. han kanske också bajsade när han vill.
Fast jag kommer då aldrig bajsa på gatan...
Mysigaste-
När jag och maken stack iväg själva!
Fast de mesta har varit mysigt denna vecka. Varje krog, varje morgon, varje kram, varje dag har varit supermysig!!
Mående-
Tipp topp!
Hade magkatarr en natt i Rom, annars har det varit kanon!
Magen har funkat (det är viktigt för mig!!)
Jag har varit med de jag älskar, jag har ätit gott, vilat, promenerat.
Själen är välfylld!
Boost-
Grappan! Haha!
Nej, skämt o sido! Det som gav mig självförtroende och fick mig att le var alla gånger som italienarna trodde jag var italienare!
Gillade bild-
Mammas födelsedag! ❤️
Godaste-
Gnocchi med fyra ostar!!
...tror jag.... har ätit så mycket gott...
Klädesplagg-
Kjolen!
Kommer använda den mycket känner jag.
Och så nästa vecka!
Måndagens planer-
Jobb... Känns märkligt att jobba.
Sen ska jag hämta medicin, dricka juice och köpa bänkpapper med Elias.
Tror även jag bokat tvättid, och det behövs.
Måndagen kommer nog gå snabbt!
Sussa gott små stjärnor!
Söndagslistan
Bäst i veckan?
Väderväxlingarna! Jösses vad skönt det har varit med lite regn. Åska, sol och lite mer regn. Det har varit svensk sommar! Underbart! Fika med väner och goda samtal på jobbet har också varit bra!
Sämst i veckan?
Anonyma brev. Vem ska man svara till på anonyma brev? Nu menar jag inte att förminska näthat på något sätt, inte alls. Men att få anonyma brev... Jag kan inte ens blockera en ip-adress. Och man står maktlös. Jag tänker också att personen lämnar så mycket i knät på en själv. Den har fått skriva av sig. Till en person. Men jag som går brevet har det bara.. Jag har lovat mig själv att släppa det. Och jag har gjort det. Jag skiter i det!
Veckans citat?
Kanske inte citat. Men "att säga ja till saker ät också att säga nej till andra saker" Sen tänkte jag själv att ofta är det faktiskt så att när man säger ja till vissa saker man egentligen inte vill, säger man nej till sig själv. Ofta är det de personliga sakerna man tappat bort i alla ja. Som egentid eller träning. Eller att laga god mat, till sig själv.
Veckans godaste måltid?
Kan knappt komma på något jag har ätit... Har varit slarvig med maten. Och jag skulle gärna vilja säga att det var langosen i går, men nej, den var för hård. Den kan inte varit det bästa jag ätit i veckan. Fast just nu är det det ända jag minns att jag har ätit.
Nästa vecka ser jag fram emot?
Att få hänga med de bästa. Äta gott och se nya saker. Att vara få vara och ta dagen som den kommer. Och så ser jag fram mot mammas födelsedag!!
Nästa vecka ser jag inte fram emot?
Att träffa en ny läkare. Jag gillade den förra. På sätt och vis ser jag fram emot ett annat möte. Men är samtidigt lite nevös för det. Jag tror jämt att alla ska hacka på mig och vara arg. Det vill jag inte.
Måndagens planer?
Jobba. Återbesök till läkaren. Packa. Tvätta.
Fredagstankar första veckan
Tänk att det gått en vecka.
Jag har börjat jobba. Det känns som veckan gått fort, fast ändå så långsamt.
Tiden alltså.
Jag har funderat mycket i veckan. Väldigt mycket. Mer än jag tänkt mig.
Tankarna går runt runt i skallen.
Stannar kvar lite för länge i huvudet. Sätter sig i kroppen och kliar på huden.
Tankarna blir osammanhängande och de tar kraft. Ligger på soffan och tittar upp i taket och funderar vad jag tänkte på.
Försöker bryta tankarna. Mönstret. Försöker fokusera på något annat.
Men det kliar fortfarande på kroppen.
Duschen
Tänk att man har en liten pre-teen i våningen.
Han ville duscha på morgonen för en kompis skulle följa med hem efter frita.
Är det inte lite tecken på att man blivit lite större?!
Tvätta håret en morgon?! Kändes som det inte fanns bara för någon månad sen.
Nu kommer vi väl få slita honom från duschen.
(han har duschat nu på kvällen med...)
På jobbet hade jag goda samtal.
Det kanske inte blev så mycket annat gjort, i alla fall inte det jag planerat. Men att sitta ner, prata. Lyssna. Höra. Vara aktiv i samtal.
Det är magi.
Det kändes gott! Det behövdes. Det kändes bra i hjärtat och jag är glad att jag är tillbaka. Och jag är glad att få sitta ner en stund och bara prata.
(jag har alltså jobbat idag, men kanske inte på sätt som jag tänkt! fast jag har också konstaterat idag att det är viktigt att prata!! Att se varandra i ögonen och bara vara!)
Klockan ett åt jag lunch. Sötpotatis och hummus.
Grabbarna lekte och Elias blev lika svettig, pm inte svettigare än han var i morse.
Det ska nog bli skönt att klippa sig!
Orkar bara en sak
Alltså denna tryckande värme gör mig galen. Matt. Frustrerad. Ilsken. Allt på en och samma gång.
Hade tänkt att jag skulle tvätta, träna (hemma alltså) diska, dammsuga och äta när jag kom hem från mina fyra timmars arbete.
Vad jag orkade; laga mat och äta den.
Gå ner till tvättstugan (men tänkt hela tiden; jag ramlar i trappan, jag ramlar, jag ramlar)
Det där med att dammsuga, nej hä du! Det gör jag inte. Verkligen inte.
Jag tar en sak i taget. Idag tvättar jag. Inget annat.
Broccolisoppa. Så där lagom avancerat.
Börja jobba
Så var semestern slut.
Och jag ska börja jobba. Jag kommer börja halvtid och vara sjukskriven resten till att börja med.
Det är så mycket tankar som kommer så här på söndagen angående att börja jobba.
En skräckblandad förtjusning kan man säga.
Jag vill jobba. Jag vill verkligen jobba.
Men när man har varit hemma ett tag för att vila upp sig blir det.. märkligt?! svårt?! att komma tillbaka.
Jag har ju inte varit hemma så länge, men i alla fall.
Det känns lite som att man får börja om.
Men frågan är då hur?
Och vad har förändrats? Hos sig själv, hos de andra, i familjen, vänner, bekanta?
Vad ska förändras?
Vad vill man ska förändras?
Tvaga sig
Usch, borde ta av mig den halvblöta bikinin och hoppa in och duscha. Skrubba mig ordentligt för att få bort all sand och alla barr.
Men det är så skönt att ligga i soffan, slumra lite i fläkten och bara vara.
Japp, vi har badat idag igen. Skvätt vatten, simmat och suttit på bryggan.
Denna sommaren kommer gå till historien.
På måndag ska jag börja arbeta. Jobb. Shit vad märkligt det känns!
Idag var även denna lilla hårboll med till sjön. Väldigt mysigt!
Något jag lovar mig själv
Mer än halva livet har jag arbetat. Jag började mitt första jobb med att sälja bröd på torget utanför ett fika/ bageri.
Det var ett svartjobb kan jag väl erkänna nu så här långt efter. Inte för att jag fattade det då.
Jag skrev på mitt första anställningsbevis tidigt 90-tal. Kanske var det 92, eller 93.
Då städade jag på ikea. Varje helg.
Jag grät ibland när jag åkte dit. Bussen gick inte ända fram eftersom det var så tidigt på morgonen man började.
Jag moppade resturangen och förbannade brunsås och lingon.
Efter ett tag fick jag jobb inom vården och jobbade typ hela tiden. Jag studerade klart till undersköterska och jag jobbade på äldreboende.
Jag har jobbat i 25 år. Om man räknar från det första anställningsavtalet.
Jag har alltid sett mig som anställd.
Jag har varit mitt jobb så länge jag kan minnas.
Har alltid varit lojal. Kanske för lojal. För jag har sett mig mer som den anställda än den jag är.
Jobbet har kommit i första hand. Vad jag har varit har varit i andrahand.
Tittar jag på bilder tillbaka i tiden har jag alltid alltid, på mig arbetskläder.
Dels för att jag varit stolt, dels för att jag typ jämt jobbar. Jag har arbetskläder på mig när det firas födelsedagar, studentfirande, hemma, överallt!
Därför lovar jag att (försöka) inte ha på mig arbetskläder hemma.
Jag ska hänga västen på jobbet. Jag ska ha mina egna kläder hemma.
Jag ska vara Hanna hemma. Jag ska (försöka) hitta vad jag själv tycker om. Jag ska ta vara på mig själv.
Bara vara mig.
Att komma tillbaka
Det var sjukt varmt. Så där varmt så det rinner på kroppen och man tror att man fått in en fluga eller mygga innanför blusen. Det kittlar till lite, och man inser att det är svettdropparna som rinner längst med magen.
När dörren öppnades var det nästan tyst inne i lokalen. Allt var sig på så många sätt likt.
Det var ljust, fräscht.
Känslan var lite märklig och redan då insåg jag vilken huvudvärk jag skulle få.
Inne på kontoret var lampan tänd. Jag brukar aldrig ha lampan tänd. Det blev ljust även där.
Så ovant. Men ändå precis samms kontor som jag lämnade.
Kändes som jag varit borta i en evighet. Fast det bara har gått två månader.
Lappar satt kvar, pennor stod i glaset. Västen hängde på stolen.
Och på skrivbordet stod den mest fantastiska krukan med blommande blommor och gröna växter!!
"Den väger en hel del"
hörde jag bakom mig, och ja, det gjorde den!
Tänk att alla har tänkt på mig! Tänk att alla har bestämt att jag ska mötas av detta när jag kom tillbaka. Det är magiskt! Det är fantastiskt!
Det är helt underbart!
Alla personer, alla hjärtan, alla personer!!! Mitt hjärta svämmade över!