Pvr

Älskade plutt! 
Idag skulle stora starka killen vaccineras. Han fick första tiden på morgonen för jag misstänkte att det skulle bli lite kämpigt. På så sätt skulle inte några andra barn kunna säga att det gjorde ont och skrämma upp honom. Och jag skulle kunna vara med, och bara komma lite senare till jobbet. 

Det gick inte alls något bra. Krampaktigt höll han fast i allt han kunde. Stolar i väntrummet. Kapphängaren som satt på väggen. 
Till slut kom vi in till skolsköterskan. Tårarna fullkomligt forsade ur de små ögonen. 
"Jag vill inte mamma" 

Jag slet nog på ett bra tag, var snäll, bestämd, omvarannat. Jag var själv ledsen. Frustrerad. Mest ledsen. 
För att se denna lilla stora killen som fått stå ut med så mycket... det är bara lite för mycket vad ett mammahjärta klarar av. 

Han sprang, jag sprang efter. Han tittade så där på mig som han gjorde vid senaste sjukhusbesöket. Som att jag var världens sämsta mamma. Som han inte ville han mig där. Inte ens se mig. 

Så jag sa nej till slut. Jag orkar inte. Vi måste hitta en annan lösning. 

Och det gjorde vi! Och nu är han vaccinerad och redo att möta morgondagen! Han kan röra på armen och han kramade mig. 

Lilla stora killen! Mitt älskade hjärta! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback