Måndagsångest

Är ju hemma och sjukskriven. Behöver inte tänka på jobb. 
Maken är hemma och har semester. Elias har sommarlov. 
Solen skiner in genom de gula gardinerna som jag har haft i kanske 20 år. Undra om jag har tvättat dom någon gång? 
De har alltid hängt med. 

Alltid, precis som ångesten. Vaknar och hela kroppen är spänd. 
Vill så mycket. Orkar inte hälften. 
Älskar så mycket. Älskar kanske för mycket. 
Vill inte bli ledsen. Vill inte göra någon ledsen. Älskar för mycket. 

Sommarlov. Semester. Ledighet. Allt ska lycka. Lycka bakom gardiner. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback