upp

sura uppstötningar är inget man välkomnar. ändå tänker jag på något gammalt jag hört: 
sura uppstötningar betyder att man inte kommer att kräkas. 

ja, jag förstår ju nu i mer vuxen ålder att det inte helt och hållet stämmer. 
ändå kan jag inte riktigt sluta tänka så. 

för i min värld av tvångstankar och tvångshandlingar ingår detta på fullaste allvar som den säkraste sättet att vara säker. 
man duschar inte på kvällen. det bara är så. man kan (eller mer, man blir faktiskt) sjuk. 
man äter inte bakade potatis. (däremot kan man äta kokt potatis, pommes, chips, potatisgratäng, stekt potatis, potatismos, hasselbackspotatis och alla dess andra former av potatis) man kan faktiskt (eller rättare sagt, man blir faktiskt sjuk!!) 
man äter vitpepparkorn tills man får ont i magen och dricker te så man blir hård i magen. då blir man nervös och äter några blåbär så man blir lös i magen och då dricker man te igen. 
ja, nu förstår, detta kan man hålla på med hur länge som helst. 
man äter helst bara mat man lagat själv, för då kan man grilla en kyckling i en och en halv timme och vara (relativt) säker på att den är klar. 
man äter (ABSOLUT) inte något från någon prova-på-station på något matvaruhus, och heldt inte någon sallad på nån buffé som folk kladdat med. 
man äter vårrulle en gång för mycket ichbksn aldrig mer äta det. 
man knackar på trä och upprepar ramsor. 
man tror på gamla historier, som att sura uppstötningar betyder att man inte kommer att kräkas. 

är jag galen? fungerar jag som människa? kan jag arbeta? leva normalt? 
visst! allt går att dölja. ganska bra. 

jag har ju även tränat. tränat på att utsätta mig. och efter det inte behöva göra några tvångshandlingar. 
det svåra är bara att veta vad dom är vad ibland. 
när är det en handling? när är det en tvångshandling? 

men jag kan lugnt berätta för er att jag lever ett normalt liv. så normalt som det bara kan bli. 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback